Tricket jag gör är att inte virvla i horisontalplanet som är brukligt, utan i vertikalplanet. Dvs strömmen går ner efter kannans vägg, bort efter kannans botten upp på andra sidan efter kannans vägg och tillbaka på ytan. Kannan håller jag vinklad ca 30 grader (undersidan på kannan längre bort från kroppen än översidan) och sticker ner ångpipen ca 3 cm in från kanten närmast kroppen.
Det får blandningen att bli mycket mer homogen och det är lättare att hitta sweetspot tycker jag.
Det blir ju ingen vanlig vortex i kannan, i stället blir det en "rullning" ca på mitten av ytan där mjölken kommer tillbaka med hög hastighet. Det ser ungefär ut som i botten på ett litet vattenfall, där det snabbt nedåtforsande vattnet möter långsammare vatten. Det snabba vattnet går ner under ytan på den långsamma vattnet och det bildas en strömvirvel på ytan som lixom vill rulla motströms uppåt igen.
Behöver inte mjölken tid till detta; att blandas med luft?
Stefan:
Något jag märkt på den Silvia jag har på jobbet är att det är klart mer fart i ångan i Rancilios nuförtiden än den jag hade för drygt ett år sen. Den var klart enklare att skumma med, men jag antar att kunders krav på "fart" gjort att de dragit upp trycket på Silvia några snäpp. Jag fick börja om från början med att lära mig jobb-Silvia mot den egna jag hade tidigare
Stefan, fyller du kokaren efter varje mjölkskumning, även om du direkt efter ska stänga av maskinen? Jag brukar bara göra det om jag ska göra en till espresso efteråt.