Intervju från 2000 med 1999-års Barista Cup -mästare

1999 vann Christian Frändfors Barista Cup genom att oförberett ersätta en avhoppare. Jag tycker att denna intervjun med honom från 2000 nog ger en bra bild av hur man såg på espresso för åtta år sedan.

www.reumatiker.se/tidningar/nr500/000534.pdf

Någon som vet om han jobbar kvar på da Matteo?

Åhå, ännu en parameter att ta hänsyn till. Vi ses på söndag!

Vad är det som
driver Chirstian att hitta den bästa
och rikaste smaken?
– Att jag är kristen, konstaterar
han enkelt. Jag tror att Gud är den
bästa guden och att vi är hans avbilder
- varför ska vi då nöja oss med halvtarvliga
produkter?

Klicka för att se resterande...

Hmpff, luktar jobbskygghet långa vägar när man har reumatism som:

"– Dessutom har jag inte lärt mig
min sjukdom ännu, jag vet inte vad
det är som gör att jag får väldigt ont
ibland. Jo, jag vet att jag inte får
anstränga mig för mycket, inte jobba
heltid till exempel för det klarar jag
bara inte."

Att jobba heltid är alltså EN syssla, som man hux flux kan komma på att man bara inte klarar av. Fast man inte vet av vad det är man får ont. Det är ju nästan komiskt!


Ingen plan på att ta reda på vad det är man kan eller inte kan göra, och ta ett jobb som passar ens kroppsliga förmåga? :nowink:

tror inte det är så jävla skoj när man har reumatism......!!

Möjligt, men det är väl bara att gilla läget och ta ett jobb man klarar av?
Man får vara jäkligt stympad kroppsligen för att inte kunna klara av att göra ett jota. Så länge man kan t.ex. prata så kan man ju jobba som telefonist.

Eller så är det bara jag som tycker att man ska jobba istället för att lyfta A-kassa, sjukskrivningr och förtidspensioner? Vet inte. Men så länge man kan göra något så tycker inte jag att jag ska behöva underhålla andras lediga tid med mina skattepengar.

Det lät bara så... "jag vet inte riktigt av vad/när det är jag får ont. Men jag vet att jag inte kan jobba heltid i alla fall". Resonemanget är ju helt fel, man måste väl ta reda på av vad/när/hur man får ont, så att man sedan kan anpassa sitt jobb efter det? Istället för att bestämma sig för att man inte kan jobba heltid och sedan anpassa sina symptom efter det.

OT igen... I´m bad, I know.

Tack för den KG. Helt rätt.

Håller med till 100% KG!

Man kanske inte längre klarar av att jobba som t.ex. brevbärare eller frisör, utan måste hitta en ny "karriär". Problemet är att det är mycket lättare att sätta sig på en stol och tycka synd om sig själv, och vänta på att farbror staten på ett eller annat sätt ska ta hand om en.

Jag vill inte på något sätt påstå att det gäller alla som är sjuka, men tyvärr är det alldeles för många som resonerar på det sättet. Självklart ska det finnas möjlighet till hjälp och bidrag till de som behöver, men allt för ofta verkar många fastna där istället för att ta sig vidare. Orsakerna till detta tror jag finns på många plan, dels hos individen själv, dels hos den statliga delen dvs läkare, försäkringskassa och ams.