Stefan Böna
Mr Microtext
Så fick jag hem henne till slut. Det kändes (givetvis) som en hel evinnerlighet mellan fredag morgon och måndag förmiddag. Men nu är hon här!
Efter att ha gjort precis som bruxen beskrev, för att starta upp henne, så var det dags att dra några skott. Jag studerade denna film på youtube några gånger. Bara för att komma igång. Och, ja jag testade att tempsurfa också, men lade ned detta till förmån för det grundläggande hantverket...
Kanske skulle jag studerat den ytterligare, ty första försöken genererade bara ett fåtal droppar... "Äh, vad F, på't igen", tänkte jag och fortsatte envist min kamp mot Silvia; någon gång måste hon väl ge med sig... Eller, rättare sagt, någon gång borde jag få till tampningen och kaffemängden. I alla fall så att jag ska få en grundläggande känsla för detta hantverk.
Den maskin vi har på jobbet går inte ens att jämföra med Silvian. NU undrar jag om den maskinen öht är en espressobryggare (den är sju ljusår bättre än AFKn iaf!)...
Nåväl, efter - vad som känns som - en miljard skott, fick jag till en 17 sekunders extraktion. En delseger! Jag har nu inte druckit varenda kopp jag bryggt, men provsmakat någon 11 sekunders och någon 13 sekunders har jag gjort. Sedan kom då 17 sekunder. Jag vet inte huruvida jag inbillar mig, men jag tyckte banne mig att smaken framträdde exponentiellt mycket bättre än vid 13 sekunder. Vilken skillnad! I am going to love this!
Äntligen lite längre extraktionstider! Ursäkta
bildkvalitén, hittade inte digitalkameran...
Nu gav jag mig inte med detta. Trots TAP-tampern (jag l-ä-n-g-t-a-r efter Coffee Lab-tampern) ville jag komma närmare 20 sekunder och slutligen, efter ett par missar så satte jag - om än med lite obalanserad distribution - en 21 sekunders extraktion!
Då slog det mig: jag måste ju testa skumma också. Efter lite bruxläsning och knappande på och urspolande av maskinen inledde jag första försöket. Resultatet blev inte bra, men det gick att göra latte-art med mjölken (även om resultatet mest såg ut som helt obegriplig ultramodern konst). Bara det är ju en grym skillnad mot tidigare. Jag vill aldrig se en pannarello igen och jag förstår alla som bytt till Rancilio-röret! Och, dessutom, vilken skillnad på cappisen! Där det tidigare varit espresso, varm mjölk och skumkrona var det nu en krämig, fyllig och rund symbios av alla beståndsdelar! Tyvärr finns dock ingen bild på denna kreation; jag kunde inte låta bli att dricka upp den... Goddamn, I'm gonna love this!.
Summa sumarum, gott folk. Denna första dejt med fröken Silvia ger definitivt mersmak! Nu är det bara tampern och en kvarn som ska till; åtmindstone tampern till att börja med.
Kaffet jag använde var och är Bergstrands Monsoon Malabar (malet i butik) och det verkar fungera relativt bra. Dock vill jag nog gärna ha kontrollen en egen kvarn ger, så jag längtar verkligen efter den... Mjölkskummet gjordes på vanlig lättmjölk i en liten Zacks-kanna.
//Stefan
Efter att ha gjort precis som bruxen beskrev, för att starta upp henne, så var det dags att dra några skott. Jag studerade denna film på youtube några gånger. Bara för att komma igång. Och, ja jag testade att tempsurfa också, men lade ned detta till förmån för det grundläggande hantverket...
Kanske skulle jag studerat den ytterligare, ty första försöken genererade bara ett fåtal droppar... "Äh, vad F, på't igen", tänkte jag och fortsatte envist min kamp mot Silvia; någon gång måste hon väl ge med sig... Eller, rättare sagt, någon gång borde jag få till tampningen och kaffemängden. I alla fall så att jag ska få en grundläggande känsla för detta hantverk.
Den maskin vi har på jobbet går inte ens att jämföra med Silvian. NU undrar jag om den maskinen öht är en espressobryggare (den är sju ljusår bättre än AFKn iaf!)...
Nåväl, efter - vad som känns som - en miljard skott, fick jag till en 17 sekunders extraktion. En delseger! Jag har nu inte druckit varenda kopp jag bryggt, men provsmakat någon 11 sekunders och någon 13 sekunders har jag gjort. Sedan kom då 17 sekunder. Jag vet inte huruvida jag inbillar mig, men jag tyckte banne mig att smaken framträdde exponentiellt mycket bättre än vid 13 sekunder. Vilken skillnad! I am going to love this!
Äntligen lite längre extraktionstider! Ursäkta
bildkvalitén, hittade inte digitalkameran...
Nu gav jag mig inte med detta. Trots TAP-tampern (jag l-ä-n-g-t-a-r efter Coffee Lab-tampern) ville jag komma närmare 20 sekunder och slutligen, efter ett par missar så satte jag - om än med lite obalanserad distribution - en 21 sekunders extraktion!
Då slog det mig: jag måste ju testa skumma också. Efter lite bruxläsning och knappande på och urspolande av maskinen inledde jag första försöket. Resultatet blev inte bra, men det gick att göra latte-art med mjölken (även om resultatet mest såg ut som helt obegriplig ultramodern konst). Bara det är ju en grym skillnad mot tidigare. Jag vill aldrig se en pannarello igen och jag förstår alla som bytt till Rancilio-röret! Och, dessutom, vilken skillnad på cappisen! Där det tidigare varit espresso, varm mjölk och skumkrona var det nu en krämig, fyllig och rund symbios av alla beståndsdelar! Tyvärr finns dock ingen bild på denna kreation; jag kunde inte låta bli att dricka upp den... Goddamn, I'm gonna love this!.
Summa sumarum, gott folk. Denna första dejt med fröken Silvia ger definitivt mersmak! Nu är det bara tampern och en kvarn som ska till; åtmindstone tampern till att börja med.
Kaffet jag använde var och är Bergstrands Monsoon Malabar (malet i butik) och det verkar fungera relativt bra. Dock vill jag nog gärna ha kontrollen en egen kvarn ger, så jag längtar verkligen efter den... Mjölkskummet gjordes på vanlig lättmjölk i en liten Zacks-kanna.
//Stefan