Chilhuacle
Well-known member
Hej allihopa, tyckte det var dags för en presentation!
Jag, kaffedrickaren som döljer sig bakom signaturen Chilhuacle, har druckit kaffe sedan tonåren, men det var först under min studietid i Lund då jag stiftade bekantskap med espresso och cappuccino som jag riktigt började uppskatta kaffe. Tack till dåvarande Espresso House på S:t Petri kyrkogata för många goda koppar! (Då valde man mellan kaffesorterna Illy, Segafredo och Mollbergs om jag inte minns fel).
Efter att under några år ha blivit serverad espresso och cappuccino av varierande kvalitet, på ett växande antal kaffehak, så vaknade tanken på att skaffa en egen espressomaskin. Det dröjde dock till 2003, då jag blev lyckligt gift och ”med espressomaskin”. Att ersätta bryggaren med både espressomaskin och separat kvarn blev dock för mycket för vårt lilla kök (och en smula främmande för våra tankebanor på den tiden). Att vi behövde kvarn var däremot klart (tack till personalen på Hallbergs butik för hjälpen). Valet föll därför på en Alessi Coban RS04 med inbyggd kvarn som tjänat oss väl och prytt köket sedan dess.
Innan vi skaffade vår första maskin så letade jag på nätet efter kaffesidor med tester av espressomaskiner, tyvärr fanns då ingen sajt av Riktigtkaffes kaliber att hjälpa mig då. Däremot kommer jag ihåg att JB hade en intressant sida och en chiledungeon som jag brukade besöka. Av någon anledning började Mauropåsar dyka upp hemma och deLuxe är sedan dess den vanligaste blandningen i köket.
Efter några års trixande så började jag få någorlunda jämn och bra kvalitet på espresso, latte och f.f.a. cappuccino, men fick inte till det riktigt. Jag var dock relativt nöjd med mitt hantverk och började bli bekväm men kände mig ändå som en hyfsad amatörbarista. I somras sprack dock bubblan!
Min fru (som jag serverat 1000-tals cappuccino) kommer hem från Göteborg och förkunnar glatt att hon nu minsann druckit sitt livs godaste kopp kaffe. -Detta var tacken, för alla koppar jag serverat henne… Hon har dessutom med sig en ”present” till mig. Efter att jag, måttligt tacksam, tagit emot fyra påsar med små, bleka, höluktande kaffebönor i oblekta påsar märkta Mauritz kaffe, så föreslår hon sedan att jag ska börja rosta kaffe hemma. Kaffepåsarna förpassades till en kökshylla för diverse saker för att indikera magnituden av hennes oförskämdhet, men efter några dagar så började jag bli nyfiken.
Kunde det vara så att hon hade rätt? Naturligtvis kunde det vara så, även om jag länge försökte förklara det med att extremt gynnsamma omständigheter ledde till hennes kaffeupplevelse. Jag tog fasta på att hon hade nämnt att det var första koppen kaffe på två dagar, gynnsam caféomgivning, att hon valsat runt med shoppingtokiga väninnor och nu behövde pausa, et c., et c. Men någonting gnagde mig. Det kunde vara att kaffeupplevelserna i stan blivit bättre på sistone, att jag inte hittat den optimala blandningen, att maskinen behövde uppgraderas och sist men inte minst, att jag inte lagt ner tillräckligt med arbete på kaffet,. Det första stämde nog, kanske även det andra det tredje var nog sant, men inget alternativ. Så hur skulle jag nu kunna göra ännu bättre kaffe. Påsarna med råkaffe glodde surt på mig ifrån kökshyllan. -Nåväl, lika bra att ta tjuren vid hornen, även om tanken på hemrostning inte var speciellt lockande. Om inte annat så kan jag ju bevisa att min fru hade fel och det vore ju en halv seger. Efter att ha läst den lilla broschyren från Mauritz kaffe så testade jag. Det luktade bränt i hela köket när min fru kom hem och jag förkunnade jag att nu skulle vi minsann få se om hon hade rätt (eller inte…).
Efter två misslyckade försök där jag efter en minut lyckats pressa fram tre droppar espresso respektive 10 ml, så fick jag äntligen ut någonting som liknade en normal espresso. Det luktade förbaskat gott måste jag säga, inte alls en dum espresso. Jag gjorde i rask takt två cappuccinos. Det var gott, mycket gott faktiskt och aromen var definitivt bland det bästa jag testat, mycket bättre än allt jag presterat hemma under det senaste året. Det var bara att kapitulera (vilket jag gjorde med glädje). Färskrostat kaffe skulle det bli hädanefter! Innan jag druckit upp koppen så började kugghjulen snurra och tankar på blandningar och rostningar började dyka upp i huvudet.
Nu började min experimentlusta åter dyka upp och det tog inte lång tid förrän jag hittade Riktigt Kaffe (och GoKaffe). Tack alla ni som startat och skött sajten, och ni som genom er aktivitet dagligen upprätthåller mitt intresse genom intressanta inlägg, råd och tips.
Nyligen pajade kvarnen på min Coban varvid jag nödgades använda en liten rotorknivkvarn i några veckor. Jag insåg också att färskrostat kaffe oavsett kvarnens kvalitet ändå kan vara överlägset de flesta sorters kaffe som malts direkt över disk, oavsett hur fina kvarnar de än har i affären. Färskt kaffe är A och O precis som Lassekongo på Gokaffe säger. Det här med jämn malning blev dock en katastrof till en början, i omkring hälften av fallen rann kaffet igenom på 5 sekunder och de flesta andra blev halvfulla tvåminutersextraktioner. Men tillräckligt många goda koppar kaffe lärde mig att det går att få hyfsat likartad malning.
Vetenskapsmannen i mig sade dock att jag fått lite för många variabler att bolla med för att kunna utvärdera rostningens och kaffesortens särarter. Malningen verkade minst problematisk att få likartad från gång till gång. Allt man behövde var en tillräckligt bra kvarn.
Efter att ha spenderat några veckor med att läsa tester och leta på Blocket så kom jag fram till vad jag borde ha. Min fru, som vid det laget var hjärtligt trött på att ge åsikter om diverse kvarnars utseende, ljudnivå och teoretiska malningskvalitet versus pris, jublade när jag sade att jag hade bestämt mig, och kvarnen beställdes i all hast (innan jag hann ändra mig: min frus kommentar). Tack till Kaffegrossisten för snabb och problemfri leverans, det blev en Rocky.
Nu styr jag kosan mot en ny espressomaskin, troligen en HX, med eller utan rotorpump, begagnad eller ny står skrivet i stjärnorna. Var så säker på att jag kommer att ställa massor av frågor om diverse maskiner på forumet, rekommendationer med motivation mottar jag tacksamt. Till dess jag finner den perfekta uppgraderingen har jag månader (och år) av experimenterande med nya kaffesorter och rostningar, en relativt billig hobby trots allt. (sen börjar allt om…)
Nickname: Baserat på min förkärlek för torkad chile med kaffe och chokladtoner.
Jag, kaffedrickaren som döljer sig bakom signaturen Chilhuacle, har druckit kaffe sedan tonåren, men det var först under min studietid i Lund då jag stiftade bekantskap med espresso och cappuccino som jag riktigt började uppskatta kaffe. Tack till dåvarande Espresso House på S:t Petri kyrkogata för många goda koppar! (Då valde man mellan kaffesorterna Illy, Segafredo och Mollbergs om jag inte minns fel).
Efter att under några år ha blivit serverad espresso och cappuccino av varierande kvalitet, på ett växande antal kaffehak, så vaknade tanken på att skaffa en egen espressomaskin. Det dröjde dock till 2003, då jag blev lyckligt gift och ”med espressomaskin”. Att ersätta bryggaren med både espressomaskin och separat kvarn blev dock för mycket för vårt lilla kök (och en smula främmande för våra tankebanor på den tiden). Att vi behövde kvarn var däremot klart (tack till personalen på Hallbergs butik för hjälpen). Valet föll därför på en Alessi Coban RS04 med inbyggd kvarn som tjänat oss väl och prytt köket sedan dess.
Innan vi skaffade vår första maskin så letade jag på nätet efter kaffesidor med tester av espressomaskiner, tyvärr fanns då ingen sajt av Riktigtkaffes kaliber att hjälpa mig då. Däremot kommer jag ihåg att JB hade en intressant sida och en chiledungeon som jag brukade besöka. Av någon anledning började Mauropåsar dyka upp hemma och deLuxe är sedan dess den vanligaste blandningen i köket.
Efter några års trixande så började jag få någorlunda jämn och bra kvalitet på espresso, latte och f.f.a. cappuccino, men fick inte till det riktigt. Jag var dock relativt nöjd med mitt hantverk och började bli bekväm men kände mig ändå som en hyfsad amatörbarista. I somras sprack dock bubblan!
Min fru (som jag serverat 1000-tals cappuccino) kommer hem från Göteborg och förkunnar glatt att hon nu minsann druckit sitt livs godaste kopp kaffe. -Detta var tacken, för alla koppar jag serverat henne… Hon har dessutom med sig en ”present” till mig. Efter att jag, måttligt tacksam, tagit emot fyra påsar med små, bleka, höluktande kaffebönor i oblekta påsar märkta Mauritz kaffe, så föreslår hon sedan att jag ska börja rosta kaffe hemma. Kaffepåsarna förpassades till en kökshylla för diverse saker för att indikera magnituden av hennes oförskämdhet, men efter några dagar så började jag bli nyfiken.
Kunde det vara så att hon hade rätt? Naturligtvis kunde det vara så, även om jag länge försökte förklara det med att extremt gynnsamma omständigheter ledde till hennes kaffeupplevelse. Jag tog fasta på att hon hade nämnt att det var första koppen kaffe på två dagar, gynnsam caféomgivning, att hon valsat runt med shoppingtokiga väninnor och nu behövde pausa, et c., et c. Men någonting gnagde mig. Det kunde vara att kaffeupplevelserna i stan blivit bättre på sistone, att jag inte hittat den optimala blandningen, att maskinen behövde uppgraderas och sist men inte minst, att jag inte lagt ner tillräckligt med arbete på kaffet,. Det första stämde nog, kanske även det andra det tredje var nog sant, men inget alternativ. Så hur skulle jag nu kunna göra ännu bättre kaffe. Påsarna med råkaffe glodde surt på mig ifrån kökshyllan. -Nåväl, lika bra att ta tjuren vid hornen, även om tanken på hemrostning inte var speciellt lockande. Om inte annat så kan jag ju bevisa att min fru hade fel och det vore ju en halv seger. Efter att ha läst den lilla broschyren från Mauritz kaffe så testade jag. Det luktade bränt i hela köket när min fru kom hem och jag förkunnade jag att nu skulle vi minsann få se om hon hade rätt (eller inte…).
Efter två misslyckade försök där jag efter en minut lyckats pressa fram tre droppar espresso respektive 10 ml, så fick jag äntligen ut någonting som liknade en normal espresso. Det luktade förbaskat gott måste jag säga, inte alls en dum espresso. Jag gjorde i rask takt två cappuccinos. Det var gott, mycket gott faktiskt och aromen var definitivt bland det bästa jag testat, mycket bättre än allt jag presterat hemma under det senaste året. Det var bara att kapitulera (vilket jag gjorde med glädje). Färskrostat kaffe skulle det bli hädanefter! Innan jag druckit upp koppen så började kugghjulen snurra och tankar på blandningar och rostningar började dyka upp i huvudet.
Nu började min experimentlusta åter dyka upp och det tog inte lång tid förrän jag hittade Riktigt Kaffe (och GoKaffe). Tack alla ni som startat och skött sajten, och ni som genom er aktivitet dagligen upprätthåller mitt intresse genom intressanta inlägg, råd och tips.
Nyligen pajade kvarnen på min Coban varvid jag nödgades använda en liten rotorknivkvarn i några veckor. Jag insåg också att färskrostat kaffe oavsett kvarnens kvalitet ändå kan vara överlägset de flesta sorters kaffe som malts direkt över disk, oavsett hur fina kvarnar de än har i affären. Färskt kaffe är A och O precis som Lassekongo på Gokaffe säger. Det här med jämn malning blev dock en katastrof till en början, i omkring hälften av fallen rann kaffet igenom på 5 sekunder och de flesta andra blev halvfulla tvåminutersextraktioner. Men tillräckligt många goda koppar kaffe lärde mig att det går att få hyfsat likartad malning.
Vetenskapsmannen i mig sade dock att jag fått lite för många variabler att bolla med för att kunna utvärdera rostningens och kaffesortens särarter. Malningen verkade minst problematisk att få likartad från gång till gång. Allt man behövde var en tillräckligt bra kvarn.
Efter att ha spenderat några veckor med att läsa tester och leta på Blocket så kom jag fram till vad jag borde ha. Min fru, som vid det laget var hjärtligt trött på att ge åsikter om diverse kvarnars utseende, ljudnivå och teoretiska malningskvalitet versus pris, jublade när jag sade att jag hade bestämt mig, och kvarnen beställdes i all hast (innan jag hann ändra mig: min frus kommentar). Tack till Kaffegrossisten för snabb och problemfri leverans, det blev en Rocky.
Nu styr jag kosan mot en ny espressomaskin, troligen en HX, med eller utan rotorpump, begagnad eller ny står skrivet i stjärnorna. Var så säker på att jag kommer att ställa massor av frågor om diverse maskiner på forumet, rekommendationer med motivation mottar jag tacksamt. Till dess jag finner den perfekta uppgraderingen har jag månader (och år) av experimenterande med nya kaffesorter och rostningar, en relativt billig hobby trots allt. (sen börjar allt om…)
Nickname: Baserat på min förkärlek för torkad chile med kaffe och chokladtoner.
