monmouth
Member
Detta må framstå som aningen lång fråga med framfusig inledning:
Jag har tack vare detta forum provat det allra mesta i Sthlms-väg vad gäller espresso-barer. Jag är imponerad av utbudet och lokala rosterier som J&N, Haugaard m.m. Tack för detta! Engagemanget och fokusen är helt fantastisk på många av dessa ställen som drivs nog huvudsakligen av kärlek till kaffebönan mer än av vinstsyfter eller liknande.
DOCK, måste jag säga att inget av det jag smakat i Sthlm håller samma kvalitet av det jag provat i London och Paris nu under sommaren (och många somrar tidigare). I London likt många år i rad har jag druckit dagligen på det smått legendariska Monmouth (till dess ära har jag antagit mitt forum-namn!). I Paris var jag på det kända Cafeotheque. På båda ställen har jag fått uppleva kaffesmaker av sådan sublim och utsökt kvalitet som jag tyvärr inte (ännu?) kan finna i Sthlm. Vad detta beror på vill jag utforska just på detta forum som jag onekligen anser vara bästa plats för detta.
1) Beror detta på att Sthlm är "bakom flötet" vad gäller kaffe? Svaret på denna fråga torde med all rimlighet vara ett solklart NEJ. Engagemanget blands Sthlms espresso-barer är nog högre än i London och Paris.
2) Beror detta på att man i Sthlm, med Haugaard och J&N i spetsen, föredrar den ”skandinaviska stilen" (som diskuterats på följande plats i detta forum) och att denna stil är helt enkelt INTE i enlighet med mina smakpreferenser?
Den skandinaviska stilen ska enligt utsagor karaktäriseras av "frukt, bär, crisp med härlig balans av renhet och munkänsla". Jag har efter noggrann analys kommit fram till att jag förvisso uppskattar dessa smakideal men för att göra en lång historia kort så finner jag dess syrlighet vara överdriven och smaken ganska "platt" och utan dynamik. Likt Satyricon på detta forum påstår kan man uppfatta denna stil som "förlängning av den gamla svenska Gevaliatraditionen med 100 procent arabica". Om det tvistar de lärde, men onekligen tenderar den skandinaviska stilen att luta mot det syrliga hållet.
Jag är mer ute efter tunga, mustiga, jordiga, hasselnötiga, choklad/kakao-aktiga, kraftiga, dynamiska smaker med begränsad "crisp syra och balans". Det är dessa smaker jag anser mig finna i Monmouths vanliga espresso som enligt förfrågan definierades som följande:
"Fazenda Barreiro (Brasil) as the base of the espresso, adding Grupo Associativo Quebradon (Colombia) for high notes and complexity and Finca La Perla (Guatemala) for cocoa notes"
Uppenbarligen rör det sig om en blandning, men jag vill gärna höra forumets experter uttala sig huruvida Monmouths espresso är förenlig med den skandinaviska espressostilen, eller om den representerar en annan kaffefilosofi.
Är det så måntro att jag uppfattar "balansen och renheten" i den skandinaviska espresson som ganska platt, medan den "fruktiga syrligheten" är på tok för dominerande och överdriven för mina smaklökar?
Onekligen är detta en fråga om subjektiva smaklökar och preferenser. Den skandinaviska stilen är vare sig sämre eller bättre än "den italienska stilen" som ofta nämns som en motpol. Är mitt Monmouth-kaffe en typisk "italiensk" kaffeblandning enligt förespråkare för skandinavisk stil?
Eller är det så att jag:
3) Har missuppfattat det hela och kan finna ett kaffe i café (jag är strikt konsument-baserad kaffenjutare!) i Monmouth-stil i Sverige, om jag bara letar (var?!) och ber snällt?
Tack på förhand för er hjälp!
Jag har tack vare detta forum provat det allra mesta i Sthlms-väg vad gäller espresso-barer. Jag är imponerad av utbudet och lokala rosterier som J&N, Haugaard m.m. Tack för detta! Engagemanget och fokusen är helt fantastisk på många av dessa ställen som drivs nog huvudsakligen av kärlek till kaffebönan mer än av vinstsyfter eller liknande.
DOCK, måste jag säga att inget av det jag smakat i Sthlm håller samma kvalitet av det jag provat i London och Paris nu under sommaren (och många somrar tidigare). I London likt många år i rad har jag druckit dagligen på det smått legendariska Monmouth (till dess ära har jag antagit mitt forum-namn!). I Paris var jag på det kända Cafeotheque. På båda ställen har jag fått uppleva kaffesmaker av sådan sublim och utsökt kvalitet som jag tyvärr inte (ännu?) kan finna i Sthlm. Vad detta beror på vill jag utforska just på detta forum som jag onekligen anser vara bästa plats för detta.
1) Beror detta på att Sthlm är "bakom flötet" vad gäller kaffe? Svaret på denna fråga torde med all rimlighet vara ett solklart NEJ. Engagemanget blands Sthlms espresso-barer är nog högre än i London och Paris.
2) Beror detta på att man i Sthlm, med Haugaard och J&N i spetsen, föredrar den ”skandinaviska stilen" (som diskuterats på följande plats i detta forum) och att denna stil är helt enkelt INTE i enlighet med mina smakpreferenser?
Den skandinaviska stilen ska enligt utsagor karaktäriseras av "frukt, bär, crisp med härlig balans av renhet och munkänsla". Jag har efter noggrann analys kommit fram till att jag förvisso uppskattar dessa smakideal men för att göra en lång historia kort så finner jag dess syrlighet vara överdriven och smaken ganska "platt" och utan dynamik. Likt Satyricon på detta forum påstår kan man uppfatta denna stil som "förlängning av den gamla svenska Gevaliatraditionen med 100 procent arabica". Om det tvistar de lärde, men onekligen tenderar den skandinaviska stilen att luta mot det syrliga hållet.
Jag är mer ute efter tunga, mustiga, jordiga, hasselnötiga, choklad/kakao-aktiga, kraftiga, dynamiska smaker med begränsad "crisp syra och balans". Det är dessa smaker jag anser mig finna i Monmouths vanliga espresso som enligt förfrågan definierades som följande:
"Fazenda Barreiro (Brasil) as the base of the espresso, adding Grupo Associativo Quebradon (Colombia) for high notes and complexity and Finca La Perla (Guatemala) for cocoa notes"
Uppenbarligen rör det sig om en blandning, men jag vill gärna höra forumets experter uttala sig huruvida Monmouths espresso är förenlig med den skandinaviska espressostilen, eller om den representerar en annan kaffefilosofi.
Är det så måntro att jag uppfattar "balansen och renheten" i den skandinaviska espresson som ganska platt, medan den "fruktiga syrligheten" är på tok för dominerande och överdriven för mina smaklökar?
Onekligen är detta en fråga om subjektiva smaklökar och preferenser. Den skandinaviska stilen är vare sig sämre eller bättre än "den italienska stilen" som ofta nämns som en motpol. Är mitt Monmouth-kaffe en typisk "italiensk" kaffeblandning enligt förespråkare för skandinavisk stil?
Eller är det så att jag:
3) Har missuppfattat det hela och kan finna ett kaffe i café (jag är strikt konsument-baserad kaffenjutare!) i Monmouth-stil i Sverige, om jag bara letar (var?!) och ber snällt?
Tack på förhand för er hjälp!