Preferenser, "skandinavisk espressostil" och smaklökar

Detta må framstå som aningen lång fråga med framfusig inledning:

Jag har tack vare detta forum provat det allra mesta i Sthlms-väg vad gäller espresso-barer. Jag är imponerad av utbudet och lokala rosterier som J&N, Haugaard m.m. Tack för detta! Engagemanget och fokusen är helt fantastisk på många av dessa ställen som drivs nog huvudsakligen av kärlek till kaffebönan mer än av vinstsyfter eller liknande.

DOCK, måste jag säga att inget av det jag smakat i Sthlm håller samma kvalitet av det jag provat i London och Paris nu under sommaren (och många somrar tidigare). I London likt många år i rad har jag druckit dagligen på det smått legendariska Monmouth (till dess ära har jag antagit mitt forum-namn!). I Paris var jag på det kända Cafeotheque. På båda ställen har jag fått uppleva kaffesmaker av sådan sublim och utsökt kvalitet som jag tyvärr inte (ännu?) kan finna i Sthlm. Vad detta beror på vill jag utforska just på detta forum som jag onekligen anser vara bästa plats för detta.

1) Beror detta på att Sthlm är "bakom flötet" vad gäller kaffe? Svaret på denna fråga torde med all rimlighet vara ett solklart NEJ. Engagemanget blands Sthlms espresso-barer är nog högre än i London och Paris.

2) Beror detta på att man i Sthlm, med Haugaard och J&N i spetsen, föredrar den ”skandinaviska stilen" (som diskuterats på följande plats i detta forum) och att denna stil är helt enkelt INTE i enlighet med mina smakpreferenser?

Den skandinaviska stilen ska enligt utsagor karaktäriseras av "frukt, bär, crisp med härlig balans av renhet och munkänsla". Jag har efter noggrann analys kommit fram till att jag förvisso uppskattar dessa smakideal men för att göra en lång historia kort så finner jag dess syrlighet vara överdriven och smaken ganska "platt" och utan dynamik. Likt Satyricon på detta forum påstår kan man uppfatta denna stil som "förlängning av den gamla svenska Gevaliatraditionen med 100 procent arabica". Om det tvistar de lärde, men onekligen tenderar den skandinaviska stilen att luta mot det syrliga hållet.

Jag är mer ute efter tunga, mustiga, jordiga, hasselnötiga, choklad/kakao-aktiga, kraftiga, dynamiska smaker med begränsad "crisp syra och balans". Det är dessa smaker jag anser mig finna i Monmouths vanliga espresso som enligt förfrågan definierades som följande:
"Fazenda Barreiro (Brasil) as the base of the espresso, adding Grupo Associativo Quebradon (Colombia) for high notes and complexity and Finca La Perla (Guatemala) for cocoa notes"
Uppenbarligen rör det sig om en blandning, men jag vill gärna höra forumets experter uttala sig huruvida Monmouths espresso är förenlig med den skandinaviska espressostilen, eller om den representerar en annan kaffefilosofi.

Är det så måntro att jag uppfattar "balansen och renheten" i den skandinaviska espresson som ganska platt, medan den "fruktiga syrligheten" är på tok för dominerande och överdriven för mina smaklökar?

Onekligen är detta en fråga om subjektiva smaklökar och preferenser. Den skandinaviska stilen är vare sig sämre eller bättre än "den italienska stilen" som ofta nämns som en motpol. Är mitt Monmouth-kaffe en typisk "italiensk" kaffeblandning enligt förespråkare för skandinavisk stil?

Eller är det så att jag:
3) Har missuppfattat det hela och kan finna ett kaffe i café (jag är strikt konsument-baserad kaffenjutare!) i Monmouth-stil i Sverige, om jag bara letar (var?!) och ber snällt?

Tack på förhand för er hjälp!

Monmuth ÄR sjukt bra, deras ekologiska bön-blandning är bättre än sex och knark, ihop.

Jag håller med dig i ditt resonemang kring den skandinaviska stilen som är lite snobbig och just som du beskriver, syrlig och platt.

Själv avnjuter jag gärna en kort och tight hållen rubstastinn italienare.

theseal sa:

Monmuth ÄR sjukt bra, deras ekologiska bön-blandning är bättre än sex och knark, ihop.

Klicka för att se resterande...

Såpass? Något man skulle testa då.

Tips på bönor i denna stilen man kan köpa? Själv gillar jag inte att dom italienska bönorna nästan alltid säljes i stora 1 kg förpackningar och rostningsdatum inte är specifierat. Inte så skoj att köpa 1,5 år gamla bönor.

Agahtorn: Monmouthen bör man dricka färsk, helst inte äldre än 2V är min erf.
Annars är det fingerspitz-gefhüle och god kontakt med din krämare som gör att du kan köpa 1kg påsar som är färska. Jag tycker inte det är ett så stort problem då man med lite kunskap och frågor kan utröna hurvida påsen du har i handen är "good to go" eller redan har gått sas....

monmouth: Jag tror helt enkelt att vi föredrar olika smaker. Jag har själv svårt för den "skandinaviska stilen" och all dess syrlighet. Dock finns det ju många som älskar den.

Jag hade ynnesten att få ett kilo av Monmouths excellenta ekologiska espressoblandning. De första skotten jag drog hemma var så himla fina att jag faktiskt skrev ett e-brev med idel beröm till folket på Monmouth.

Tyvärr, som också theseal är inne på, är smakfönstret väldigt tight för detta kaffe och min påse "dog" efter bara någon dag... Vet inte riktigt när de var rostade för det framgick inte av påsen. Det fanns ingen märkning alls faktiskt. Inte ens sorten...

Det närmaste den espresso jag fick ut från Monmouthen jag kan tänka mig här hemma är nog Åre POP. Det finns kanske (mycket troligtvis) även andra, men det första kaffe jag kom att tänka på efter första Monmouth-skottet var just Åres POP.

Vet inte hur många, eller vilka, som kör POP i sina kvarnar runt om i café-Sverige. Espressino i Stockholm hade i alla fall det när jag var där sist, men de byter kaffe emellanåt vad jag förstår...

//Stefan (som lyckligtvis har en bror i London vilken skulle kunna skicka lite Monmouth om jag ber snällt)

Troligtvis är det så att om man är intresserad av kaffe och är nyfiken så är det lätt att dras till de fruktiga singlarna som jag tycker karaktäriserar den skandinaviska stilen för att det är något relativt nytt. Personligen så gillar jag dessa kaffen bäst som bistro där de är förnämliga, men inte som espresso, jag vill ha en betydligt fylligare och mustigare espresso, inte nödvändigtvis en massa robusta men mustig espresso. Jag blir nyfiken, vad får man tag på denna Monmouth ?

Marv sa:

Jag blir nyfiken, vad får man tag på denna Monmouth ?

Klicka för att se resterande...

Jag vet inte var theseal fått sitt ifrån, men Monmouth har bara postorder inom Storbritannien och jag fick min påse som födelsedagspresent av min bror. Han bor i London.

Sedan kanske man ska klargöra att Monmouth är ett rosteri som har fler olika kaffen; inte bara Espresso och Organic Espresso...

//Stefan (som gärna ser färskrostad POP i kvarnen om Monmouthkaffe inte finns att tillgå)

Marv sa:

Troligtvis är det så att om man är intresserad av kaffe och är nyfiken så är det lätt att dras till de fruktiga singlarna... (bortklippt)

Klicka för att se resterande...

Kanske missuppfattar jag dig, men varför skulle man vara mindre intresserad av kaffe för att man inte riktigt gillar de syrliga kaffen man testat?

Stefan Böna sa:

Jag hade ynnesten att få ett kilo av Monmouths excellenta ekologiska espressoblandning. De första skotten jag drog hemma var så himla fina att jag faktiskt skrev ett e-brev med idel beröm till folket på Monmouth.

Tyvärr, som också theseal är inne på, är smakfönstret väldigt tight för detta kaffe och min påse "dog" efter bara någon dag... Vet inte riktigt när de var rostade för det framgick inte av påsen. Det fanns ingen märkning alls faktiskt. Inte ens sorten...

...[/size]

Klicka för att se resterande...

Från himmel ena dagen till pest andra dagen? Låter märkligt...

snabbkaffe sa:

Från himmel ena dagen till pest andra dagen? Låter märkligt...

Klicka för att se resterande...

Nja, det handlade nog snarare om att delar av det korta smakfönstret - som theseal nämner - redan passerat när jag fick påsen i min hand.

Nu var det kanske inte heller så dramatiskt som det lät: kaffet var inte underbart ena dagen och helt smaklöst nästa. Det var bara det att de där kanonskotten jag fick de första dagarna ganska snabbt klingade av efter en dryg vecka.

//Stefan (som satt och kikade på jimseven.com igår och blev sjukt sugen på en Englandsresa)

snabbkaffe sa:

Kanske missuppfattar jag dig, men varför skulle man vara mindre intresserad av kaffe för att man inte riktigt gillar de syrliga kaffen man testat?

Klicka för att se resterande...

Nja, nu får du läsa vad jag skrev. Jag skrev INTE att man inte är intresserad av kaffe om man inte gillar syrliga kaffen. Jag skrev att om man är intresserad av kaffe så är man nog mer benägen att prova nytt, men man behöver ju inte tycka om för det. Kaffesvensson som köper kaffe på ICA kommer definitivt inte att börja dricka fruktiga singlar från olika ställen i världen, de finns helt enkelt inte på ICA, men de kanske skulle gilla det om de provade.

Marv sa:

Nja, nu får du läsa vad jag skrev. Jag skrev INTE att man inte är intresserad av kaffe om man inte gillar syrliga kaffen. Jag skrev att om man är intresserad av kaffe så är man nog mer benägen att prova nytt, men man behöver ju inte tycka om för det. Kaffesvensson som köper kaffe på ICA kommer definitivt inte att börja dricka fruktiga singlar från olika ställen i världen, de finns helt enkelt inte på ICA, men de kanske skulle gilla det om de provade.

Klicka för att se resterande...

Det var lite den känslan jag fick när jag provade Ididon första gången. I början tyckte jag den var helt fantastisk för smakerna var så annorlunda och framträdande än "normal" espresso. Men efterhand så tog smakerna över och i dagsläget är det inget jag skulle köpa. Samtidigt är den rätt rolig att bjuda på då den är så annorlunda.

Stefan Böna: Jag har lite olika kurrirer som brukar plocka hem några kg åt mig vid tillfälle, ibland har andra i den innersta kretsen haft tillgång på några KG och då har jag köpt direkt här i Sverige. En deal gick faktiskt ner i Kaffemaskinenslokaler framför näsan på inte ont ananade Cheffalo.

men summa summarum, det är ett djävla helvete att få tag på bra monmouth due till fönstret och faktumet att dom inte skickar i vacum-påsar eller öht till sverige.

Åre POP:en är inte lika kraftfull som monmouthen, men åt det hållet. M ecological är väl den böna jag druckit som lyckats kombinera fryk/syra med det som enligt mig skall finnas i en espresso dvs jordtoner, chocklad och nötter.

Det är synd att det är svårare att bli serverad en god klassisk espresso än en god skandinavisk espresso. De som serverar skandinavisk espresso är ofta (eller alltid) mycket duktiga baristor och gör ett gott hantverk. De gånger man får en riktigt dålig espresso är den (tyvärr) nästan alltid en dålig klassisk espresso. Det tycker jag är synd. Därför vill jag slå ett slag för att fler duktiga baristor börjar servera klassisk espresso med gott hantverk.

Hur är det med Sosta, har inte varit där på länge men mitt minne säger mig att de serverar en ganska klassisk espresso. Men är ju i Stockholm det....

Det finns men som du säger och jag tidigare påtalat i andra inlägg så är den klassiska espresson som jag själv föredrar lite på utdöende. I stockholm finns det som jag känner till några få bra som serverar klassisk espresso b.la. som du nämnde Sosta, men även Caffè Ugo, Frankfurt och ibland Il Caffè. De flesta nya ställen verkar välja att servera den skandinaviska espresson, vad det beror på vet jag inte men kan tänka mig att det delvis beror på trender som påverkar detta, om några år kanske det vänder tillbaka och blir mer klassisk espresso i kvarnarna igen.

theseal sa:

En deal gick faktiskt ner i Kaffemaskinenslokaler framför näsan på inte ont ananade Cheffalo.

Klicka för att se resterande...

Mon Dieu, kära Säl. Fick jag smaka åtminstone? hmy: Annars ser jag gärna att det justeras vid tillfälle I annan lokal...

Var kan man njuta av en vanligen välpressad klassisk espresso i Malmö?

Spontant kommer jag på:

Ciao Bello, Spångatan (Filicori Zecchini)
Bar Italia, Västra hamnen (Filicori Zecchini)
Paus, Östergatan (Passalacqua)

Tyvärr hör t ex Möllans kaffebar inte längre hit. Där har man övergett Tazza d'Oro till förmån för svenskt kaffe. Under gynnsamma omständigheter bör man däremot eventuellt inkludera Espresso House, som ju kör på Arcaffè (Espresso House var faktiskt lite roligare de första åren då man kunde välja mellan Segafredo, Piazza d’Oro och Arcaffè).

Fyll gärna på listan.