Nyfrälst espressoälskare

La Spaziale Mini Vivaldi II - om div underhåll (mod av grupp/spridarfilter/spridarfilterplatta)

La Spaziale Mini Vivaldi II - Avkalkning av ång- och bryggkokare

Då var det dags för en liten uppdatering. Har trivts grymt bra med Mini Vivaldin och espressodrickandet har övergått i en fördjupad hobby. Skoj med hantverket i takt med att jag blir bättre (mindre dålig) på det. Oftast klart drickbara dubblar och inte helt sällan i närheten av det jag får på favoritkaffebarerna. Har gått och funderat på att jag vill få lite mer kontroll över, och möjlightet till, preinfusion och kanske en lite tystare rotationspump.

Surfade runt efter en bättre begagnad (eller kunde t.o.m. tänka mig nyköp) Vivaldi II (dvs den med preinfusionskontroll och rotationspump). Läste på lite olika forum och hade nästan bestämt mig för att slå till när jag av en slump snubblade på en liten trevlig filmsnutt på Youtube. Filmen visade Sonne på espressobar.dk och hans LONDINIUM I. Jag googlade och fann massor av intressant att läsa om denna spännande "fjäderspaksmaskin"/"spring lever". Ganska snart förstod jag att detta var något för mig.

Jag hade tidigare i höstas spanat lite på Ponte Vecchio Lusso av rent kuriöst intresse, men just då var jag så nöjd med Mini Vivaldin att jag inte fortsatte på leva-spåret. Intresset växte och växte och för några veckor sedan kunde jag inte längre hitta fler ursäkter att "slippa" ett köp av en LONDINIUM I. Full kontroll över mjuk preinfusion, intressant tryck- och temperaturprofil (som verkligen avspeglar sig i smaken...på positivt sätt), möjlig att koppla på vattenledning eller köra på tank, tyyyst och fin med en byggkvalitet utöver det vanliga. Så.....

En tung låda....





med trevligt innehåll.





Innanmätet i grupphuvudet, och gruppen som sådan, är hjärtat i maskinen.





...och i eftermiddags lekte jag vvs-tekniker och kopplade in "L1" på kallvattenledningen under diskbänken med ett Bestmax Premium-filter mellan maskinen och vattenledningen, för att minimera kalkavlagringar och annat skräp i kokaren.





Så här trevligt ser det ut nu...och tyst å mysigt när maskien med en viskning suger in nytt friskt vatten vid behov Den uppmärksamme ser kanske vattenledningen i bakgrunden. Orkade/ville inte in och borra, såga och röja bakom skåpen...så det fick bli en semidiskret dragning längs bänk-/diskbänkskanten.

På bild två verkar skåpet inte gå öppna men jag misstänker att placeringen på bild fyra är mycket väl genomtänkt. Hur mycket går högra luckan öppna innan den tar i handtaget?

Hej hne! Mycket riktigt går inte skåpet att öppna på bild två. Det var första placeringen av L1 i kaffehörnan. Jag funderade redan då (för en vecka sedan) på att, om jag vill ha maskinen så långt in (för att få mer användbar yta till höger om) måste jag lösa luckproblemet med att ha ett tyg/en gardin eller liknande istället för luckan. Den nuvarande placeringen fanns i mitt huvud redan förra veckan men jag var inte helt klar på om jag ville ha maskinen så långt till höger. När jag igår kopplade maskinen till kallvattenledningen under diskbänken, kom den att naturligt hamna där den är nu (slangen räcker inte längre ). Båda luckorna går nu att öppna (högra luckan går nästan att öppna 90°), och jag har vant mig vid tanken att ha maskinen där den är nu

Är Super Jollyn ett lyft över Varion? Det ser ut som du kör single dosing, är du nöjd med det och hur meckigt är det?

Hej Seven! Jag måste först säga att Varion är den smidigaste kvarn jag haft och med ett malresultat jag har svårt att skilja från de andra kvarnarna som passerat min kaffehörna. OE Pharos-handkvarnen är outstanding när det gäller malresultatet men lite för meckig för mig. När jag köpte Mazzer Super Jollyn var det för att jag ville testa en kvalitets-Mazzer och för att jag ville ha en kvarn jag kan lita på fullt ut när det gäller malgradsinställningen. Inte för att jag upplevt några stora problem med tillförlitligheten med malgradsinställningen med Varion men Mazzer SJ är ändå i en annan högre klass (än Varion), när det gäller att mala snabbt, jämnt och pålitlig inställningsmekanism.

Jag har singeldoserat sedan jag fick den och visst är det lite för meckigt i längden. Jag tänker till en början modifiera kvarnen med dosern intakt men fixa någon form av sweep-mod, en liten konisk kåpa över centrum i dosern, och såklart någon form av "elvinator"/en strut som styr kaffet mer centrerat i portafiltret. Jag har redan kopplat en mörkrumstimer till kvarnen för att kunna dosera automatiskt.

När de nämnda modifieringarna är gjorda kommer jag att köpa den lilla 320-gramshoppern och fylla den med ca 100 gram åt gången för att kunna mala lite mer "on demand". Att ha bönorna i hoppern med ett tättslutande lock på, under två-tre dagar, tror jag inte har någon större negativ betydelse för smaken på espresson. Det känns som att jag testat de olika kvarnvarianter som finns och har kommit fram till att en modifierad Mazzer SJ med doser kommer funka fint för mig, men för någon annan är exakt singeldosering mer tilltalande. Allt är en kompromiss, frågan är bara vad man trivs bäst med att ha/sakna