mårris
Well-known member
En vacker vinterdag gav min trogna tjänarinna sedan drygt tre år upp totalt. Hon hade visat tecken på visst lidande sedan en tid tillbaka: ångventilen läckte något genom spindeln och när hon var kall droppade det lite från utsidan av brygghuvudet. Men annars gick hon som en klocka!
Men nu gav den Italienska damen, en Brasilia Lady i ren och brutal aluminium, till slut upp totalt och sprutade som en fontän från nånstans inuti.
Med förhoppningar om en quick-and-easy fix skruvade jag isär chassiet. Det såg dock inte bra ut – minst sagt. Mellan grupphuvudet och kokaren läckte hon som ett ett såll, och runt infästningarna till värmeelementet fanns spår av kraftigt läckage.
Det fanns bara en sak att göra: total isärplockning! Jag märkte upp alla kablar (typ 12 st gick till bryggruppen) och sen var det bara att skruva ner hela maskinen i sina beståndsdelar (lite av en dröm för killar som bara måste veta hur saker ser ut inuti, måste jag erkänna).
Jag skruvade isär brygghuvudet från kokaren och fick en riktig chock! Säkert en fjärdedel av kokaren var fylld med blött grus – eller vad man ska kalla det. En geggig massa av kalkavlagringar och annat mojs helt enkelt. Superäckligt. Fastän jag har kalkat av den då och då, verkar det inte ha hjälpt. Och jag förstår varför: maskinen tar in vatten i toppen av kokaren och vattnet till espresson tas ut nästan i längst upp i maskinen det med. Så det finns gott om plats för allt sediment att samla sig på botten – tydligen!
Hur som helst grävde jag ut gruset och spolade rent kokaren. Det såg ändå inte kul ut. Grymt mycket avlagringar på allt – ram med stålborsten! Och packningen (som läckte som ett såll) var det inte mycket kvar av (en stor o-ring). Jag skruvade loss värmeelementet också, och de o-ringar som skulle täta där, hade också torkat och spruckit till oigenkänlighet.
(Jag fick ett infall och lade hela bryggruppen på vågen: som ni kan se väger den in på ca 2,8 kilo – tungt! Kokaren verkar rymma ca 3 dl).
Jag skruvade även isär ångventilen och hittade två o-ringar som tappat all spänst, och därför resulterat i läckaget runt ångkranen.
Och när jag ändå var på G, plockade jag ut grupp-packingen (som tätar mot filterhållaren), och även den var torr som fnöske och sprack i flera bitar.
Dags att inhandla nya delar: Monteriva fick sig ett besök först. Där kunde man hjälpa till med en grupp-packning samt tätningen mellan huvudet och kokaren. Dom hade också en komplett ångventil som tyvärr hade fel sorts spindel för original-vredet. Daniel på Monteriva sa att han trodde man kunde såga av den nedre delen på spindeln och trycka ut teflonpackingen och pilla in den i originalventilen. Överkurs tyckte jag, eftersom den fortfarande tätar rätt okej, även om man får dra åt lite...så det fick vara.
Momentum i Solna blev nästa anhalt. Dom hade små o-ringar i Viton-gummi (som man tydligen måste ha för att det ska palla tryck och värme under längre tid – vanliga packingar från Biltema duger inte!) till ångventilen och värmeelementet.
Nu tog dock energin hos undertecknad slut, och renoveringen låg nere i ett halvår – för att ta fart igen alldeles häromdagen.
Tack vare bilder från isärplockningen gick ihopsättningen som en dans. Alla packningar passade (även om element-packningarna kändes lite klena) och jag skruvade ihop alla delarna och monterade elkablarna. Dags för provstart. Kopplade för säkerhets skull in en extra jordfelsbrytare, man vet ju aldrig med 220 volt och vatten....
Fyller upp kokaren med pumpen, allt går galant. Ett litet läckage vid anslutningen till ångventilen åtgärdas med lite milt skiftnyckelvåld. Men vad är det där? En droppe börjar bildas vid infästningen till värmeelementet. Aha, dom var får små, dom där rackarnas o-ringarna. Bara att börja om från början. Skruvar isär allt igen och lägger på lite silikon-packningsmassa runt värmeelementets o-ringar. Massan ska klara 300 grader typ och ett dj---a tryck. Dock ska den härda några dar innan man får utsätta den för tryck. Så jag väntar. Och väntar. Och så efter några dar gör jag om hela testproceduren. Och: Eureka! Den är tät!
Provkör lite och då kommer jag på: Trevägsventilen! H----ETE!!!! Den var ju också otät. Det här var nackdelen med att vänta ett halvår med att slutföra ett renoveringsprojekt. Och som om jag hade smaskat i mig en madeleinekaka kommer allt tillbaka....när man kör pumpen i "te-vattenläge" utan att öppna ångventilen läcker det som f-n genom bryggruppen. Eller sprutar. Och sen står den och droppar och droppar. Inte hela världen, men nästan...
Så det var bara att skruva ner den igen (tredje gången). Den här gången slapp jag iallafall skruva isär kokaren. Trevägsventilen (eller solenoiden, som den ibland kallas, vilket egentligen bara betyder "elektromagnetiskt styrd ventil") var även den ganska geggig med kaffegucka inuti. Och gummipackningarna var ganska trötta. Men jag gav mig inte på att försöka byta dom (verkade svårt), utan jag nöjde mig med att göra rent alla delar ordentligt.
Och tredje gången gillt: nu funkade maskinen som ny...nästan. Den läcker lite i trevägsventilen fortfarande, men bara någon droppe mellan kokaren och brygghuvudet när ventilen är stängd och man kör pumpen, och vad jag kan lista ut, så lär inte det påverka espresso-bryggningen. Huvudsaken är att den håller helt tätt mot slask-utloppet när man brygger espresso – och det gör den!
Så nu var det dags för första koppen kaffe! INTE!!! Grupppackningen var för tjock. Filterhållaren gick inte att dra åt. Om man säger att man sätter in den kl 8 och ska dra åt den till kl 6, så gick den att dra till typ kvart i 8 (hajjar ni?). Monteriva-killen sa att det kunde vara så, men att det nog blev bättre när maskinen blev varm. Visst. En enorm skillnad. Kom nog en kvart till när den stått på i en timme. Provade att olja lite på filtret. Wow. kom nog 5 minuter till. Näe, dags för extraordinära åtgärder! Fram med sandpapper. Och tålamod. Stod nog och gnuggade packningen mot 120-papper i en halvtimme. Kom ner ca 0,1-0,2 mm. Men det räckte! Nu passade den som hand i handske! ÄNTLIGEN!!
Men nu gav den Italienska damen, en Brasilia Lady i ren och brutal aluminium, till slut upp totalt och sprutade som en fontän från nånstans inuti.
Med förhoppningar om en quick-and-easy fix skruvade jag isär chassiet. Det såg dock inte bra ut – minst sagt. Mellan grupphuvudet och kokaren läckte hon som ett ett såll, och runt infästningarna till värmeelementet fanns spår av kraftigt läckage.
Det fanns bara en sak att göra: total isärplockning! Jag märkte upp alla kablar (typ 12 st gick till bryggruppen) och sen var det bara att skruva ner hela maskinen i sina beståndsdelar (lite av en dröm för killar som bara måste veta hur saker ser ut inuti, måste jag erkänna).
Jag skruvade isär brygghuvudet från kokaren och fick en riktig chock! Säkert en fjärdedel av kokaren var fylld med blött grus – eller vad man ska kalla det. En geggig massa av kalkavlagringar och annat mojs helt enkelt. Superäckligt. Fastän jag har kalkat av den då och då, verkar det inte ha hjälpt. Och jag förstår varför: maskinen tar in vatten i toppen av kokaren och vattnet till espresson tas ut nästan i längst upp i maskinen det med. Så det finns gott om plats för allt sediment att samla sig på botten – tydligen!
Hur som helst grävde jag ut gruset och spolade rent kokaren. Det såg ändå inte kul ut. Grymt mycket avlagringar på allt – ram med stålborsten! Och packningen (som läckte som ett såll) var det inte mycket kvar av (en stor o-ring). Jag skruvade loss värmeelementet också, och de o-ringar som skulle täta där, hade också torkat och spruckit till oigenkänlighet.
(Jag fick ett infall och lade hela bryggruppen på vågen: som ni kan se väger den in på ca 2,8 kilo – tungt! Kokaren verkar rymma ca 3 dl).
Jag skruvade även isär ångventilen och hittade två o-ringar som tappat all spänst, och därför resulterat i läckaget runt ångkranen.
Och när jag ändå var på G, plockade jag ut grupp-packingen (som tätar mot filterhållaren), och även den var torr som fnöske och sprack i flera bitar.
Dags att inhandla nya delar: Monteriva fick sig ett besök först. Där kunde man hjälpa till med en grupp-packning samt tätningen mellan huvudet och kokaren. Dom hade också en komplett ångventil som tyvärr hade fel sorts spindel för original-vredet. Daniel på Monteriva sa att han trodde man kunde såga av den nedre delen på spindeln och trycka ut teflonpackingen och pilla in den i originalventilen. Överkurs tyckte jag, eftersom den fortfarande tätar rätt okej, även om man får dra åt lite...så det fick vara.
Momentum i Solna blev nästa anhalt. Dom hade små o-ringar i Viton-gummi (som man tydligen måste ha för att det ska palla tryck och värme under längre tid – vanliga packingar från Biltema duger inte!) till ångventilen och värmeelementet.
Nu tog dock energin hos undertecknad slut, och renoveringen låg nere i ett halvår – för att ta fart igen alldeles häromdagen.
Tack vare bilder från isärplockningen gick ihopsättningen som en dans. Alla packningar passade (även om element-packningarna kändes lite klena) och jag skruvade ihop alla delarna och monterade elkablarna. Dags för provstart. Kopplade för säkerhets skull in en extra jordfelsbrytare, man vet ju aldrig med 220 volt och vatten....
Fyller upp kokaren med pumpen, allt går galant. Ett litet läckage vid anslutningen till ångventilen åtgärdas med lite milt skiftnyckelvåld. Men vad är det där? En droppe börjar bildas vid infästningen till värmeelementet. Aha, dom var får små, dom där rackarnas o-ringarna. Bara att börja om från början. Skruvar isär allt igen och lägger på lite silikon-packningsmassa runt värmeelementets o-ringar. Massan ska klara 300 grader typ och ett dj---a tryck. Dock ska den härda några dar innan man får utsätta den för tryck. Så jag väntar. Och väntar. Och så efter några dar gör jag om hela testproceduren. Och: Eureka! Den är tät!
Provkör lite och då kommer jag på: Trevägsventilen! H----ETE!!!! Den var ju också otät. Det här var nackdelen med att vänta ett halvår med att slutföra ett renoveringsprojekt. Och som om jag hade smaskat i mig en madeleinekaka kommer allt tillbaka....när man kör pumpen i "te-vattenläge" utan att öppna ångventilen läcker det som f-n genom bryggruppen. Eller sprutar. Och sen står den och droppar och droppar. Inte hela världen, men nästan...
Så det var bara att skruva ner den igen (tredje gången). Den här gången slapp jag iallafall skruva isär kokaren. Trevägsventilen (eller solenoiden, som den ibland kallas, vilket egentligen bara betyder "elektromagnetiskt styrd ventil") var även den ganska geggig med kaffegucka inuti. Och gummipackningarna var ganska trötta. Men jag gav mig inte på att försöka byta dom (verkade svårt), utan jag nöjde mig med att göra rent alla delar ordentligt.
Och tredje gången gillt: nu funkade maskinen som ny...nästan. Den läcker lite i trevägsventilen fortfarande, men bara någon droppe mellan kokaren och brygghuvudet när ventilen är stängd och man kör pumpen, och vad jag kan lista ut, så lär inte det påverka espresso-bryggningen. Huvudsaken är att den håller helt tätt mot slask-utloppet när man brygger espresso – och det gör den!
Så nu var det dags för första koppen kaffe! INTE!!! Grupppackningen var för tjock. Filterhållaren gick inte att dra åt. Om man säger att man sätter in den kl 8 och ska dra åt den till kl 6, så gick den att dra till typ kvart i 8 (hajjar ni?). Monteriva-killen sa att det kunde vara så, men att det nog blev bättre när maskinen blev varm. Visst. En enorm skillnad. Kom nog en kvart till när den stått på i en timme. Provade att olja lite på filtret. Wow. kom nog 5 minuter till. Näe, dags för extraordinära åtgärder! Fram med sandpapper. Och tålamod. Stod nog och gnuggade packningen mot 120-papper i en halvtimme. Kom ner ca 0,1-0,2 mm. Men det räckte! Nu passade den som hand i handske! ÄNTLIGEN!!