doppio
Well-known member
Del 1
Under de senaste åren har Asien varit på offensiven inom flera olika områden, IT-jobben outsourcas till Indien, tillverkningen har flyttats till Kina. Men hur står det till på kaffefronten? Visserligen är det svårt att lägga ut Barista-jobbet till Indien, men det kan ändå vara intressant att se hur långt man kommit i utvecklingen inom detta område. Har den svenske baristan något att frukta? Jag beger mig ut på en något längre kafferunda för att finna svaret.
Se inte detta som en guide till de absolut bästa kaffeställena som går att finna på dessa platser. Det är det förmodligen inte, då jag inte gjort någon större research innan jag begav mig iväg. Se det istället som en fingervisning av typiska kaffehak man som turist kan stöta på.
Kina
Första anhalten blir Kina, nyligen aktuell som värd för Olympiska spelen.
Det första som slår en när man sätter ner foten på marken i Shanghai är hur otroligt modernt allt är. Med det supersnabba maglev-tåget tar man de 3 milen in till stan på dryga 7 minuter. Väl inne i stan kan man inte annat än imponeras av en helt otrolig skyline.
Kombinationen Kina och kaffe är väl inte det första man tänker på. Om Ostindiska Companiet tog med sig te från sina handelsresor till Kina på 1700-talet så har de internationella kedjorna gjort sitt antågande i dagens Kina.
Det kommunistiska Kina lyser med sin frånvaro. Här flödar istället kapitalismen och alla de stora internationella kedjorna finns representerade så som McDonald’s, Subway, Starbucks m.fl.
Det största generalfel jag gjorde var att jag höll mig allt för mycket runt kvarteren kring Nanjing Road, Shanghais motsvarighet till Ströget i Köpenhamn. Ett lätt misstag att begå. Här finns alla de stora internationella kedjorna uppradade, och som turist är det lätt att bli bekväm. Likt Ströget så är det omöjligt att hitta några guldkorn här. Utöver den trista kommersialiseringen som ständigt gör sig påmind i form av otaliga shoppingcentra med varor som får en att tänka på de gamla öststaterna. Utöver alla dessa affäfer med varor som inte känns speciellt lockande så finns här även enn annan mörkare sida. Här frodas nämligen allsköns lurendrejare, allt från försäljare av falska Rolex till te-ceremonier och “special massage”. För en kaffeälskare så kan en te-ceremoni låta intressant, men här vill jag höja ett varningens finger. Kolla först upp att det är seriöst, annars finns det stor risk för att man får betala många yen för i stort sett ingenting.
Är man på semester och vill ta det lugnt så är det lätt hänt att man sänker garden och inte uppmärksammar varningssignaler. Efter att man gått på några nitar blir man betydligt mer misstänksam och avvaktande mot de man möter. Det är tråkigt att det ska behöva vara så. Då ska vi inte tala om taxi-chaufförer! Under hela denna resa så var det nog bara en eller två gånger som jag inte fick betala ett oskäligt högt pris. Ärliga taxi-chaffisar växer inte på träd, om du väl hittar någon så håll hårt i honom. Det är guld värt.
Jamaica Blue - Shanghai, Kina
Under min jakt på den ultimata kaffekicken fastnar jag för Jamaica Blue - framför andra kedjor så som Costa Coffee som finns runt knuten. Bara namnet gör ju att det finns en del att leva upp till.
På frågan om jag ville ha en stor cappuccino så svarade jag ja, det skulle jag inte gjort. I den här kaffekedjans värld betyder tydligen “stor” - stor som i amerikanska mått. In fick jag en cappuccino i take-away mugg - storlek megasize, detta fast jag inte tog kaffet “to go”. Tydligen så hade de inte så stora koppar. Min andra upptäckt som f.ö. min tunga aldrig kommer förlåta mig för var att kaffet visade sig vara skållhett. Vi snackar nu om kaffe som är så varmt att när det stått i 20 minuter - med rekordkall kinesisk vinter utanför och med dörren på vid gavel - fortfarande är så varm att det inte går att dricka.
Nej, den kräsne vagabonden som checkat in på lyxhotellet Le Royal Méridien tvärs över gatan gör nog rätt i att stilla sitt koffeinbehov på andra ställen.
Up Up - Shanghai, Kina
Ännu ett ställe längs Nanjing Road. Detta ställe hade jag spanat in redan tidigare under dagen. Utifrån såg det lite mindre och trevligare ut än de de större konkurrenterna. Dessutom såg personalen ut att veta vad de gjorde. Så på kvällskvisten smet jag in och beställde mig en latte. Efter en rätt lång väntan så fick jag så min latte. Inte vilken latte som helst, detta var en latte med vars skum gick emot alla naturlagar. Skummet var så kompakt att man inte kunde se någon som helst tillstymmelse till luftbubbla, och i mitten hade man lyckats få till ett hjärta. Inte så tokigt faktiskt, slår den skållheta cappuccinon med hästlängder.
Att det planerade Starbucksbesöket uteblev skyller jag på jetlag. Av någon outgrundlig anledning var det lättare att utforska drinkar i barerna. Starbucks kommer vi dock att återkomma till senare.
Under de senaste åren har Asien varit på offensiven inom flera olika områden, IT-jobben outsourcas till Indien, tillverkningen har flyttats till Kina. Men hur står det till på kaffefronten? Visserligen är det svårt att lägga ut Barista-jobbet till Indien, men det kan ändå vara intressant att se hur långt man kommit i utvecklingen inom detta område. Har den svenske baristan något att frukta? Jag beger mig ut på en något längre kafferunda för att finna svaret.
Se inte detta som en guide till de absolut bästa kaffeställena som går att finna på dessa platser. Det är det förmodligen inte, då jag inte gjort någon större research innan jag begav mig iväg. Se det istället som en fingervisning av typiska kaffehak man som turist kan stöta på.
Kina
Första anhalten blir Kina, nyligen aktuell som värd för Olympiska spelen.
Det första som slår en när man sätter ner foten på marken i Shanghai är hur otroligt modernt allt är. Med det supersnabba maglev-tåget tar man de 3 milen in till stan på dryga 7 minuter. Väl inne i stan kan man inte annat än imponeras av en helt otrolig skyline.
Kombinationen Kina och kaffe är väl inte det första man tänker på. Om Ostindiska Companiet tog med sig te från sina handelsresor till Kina på 1700-talet så har de internationella kedjorna gjort sitt antågande i dagens Kina.
Det kommunistiska Kina lyser med sin frånvaro. Här flödar istället kapitalismen och alla de stora internationella kedjorna finns representerade så som McDonald’s, Subway, Starbucks m.fl.
Det största generalfel jag gjorde var att jag höll mig allt för mycket runt kvarteren kring Nanjing Road, Shanghais motsvarighet till Ströget i Köpenhamn. Ett lätt misstag att begå. Här finns alla de stora internationella kedjorna uppradade, och som turist är det lätt att bli bekväm. Likt Ströget så är det omöjligt att hitta några guldkorn här. Utöver den trista kommersialiseringen som ständigt gör sig påmind i form av otaliga shoppingcentra med varor som får en att tänka på de gamla öststaterna. Utöver alla dessa affäfer med varor som inte känns speciellt lockande så finns här även enn annan mörkare sida. Här frodas nämligen allsköns lurendrejare, allt från försäljare av falska Rolex till te-ceremonier och “special massage”. För en kaffeälskare så kan en te-ceremoni låta intressant, men här vill jag höja ett varningens finger. Kolla först upp att det är seriöst, annars finns det stor risk för att man får betala många yen för i stort sett ingenting.
Är man på semester och vill ta det lugnt så är det lätt hänt att man sänker garden och inte uppmärksammar varningssignaler. Efter att man gått på några nitar blir man betydligt mer misstänksam och avvaktande mot de man möter. Det är tråkigt att det ska behöva vara så. Då ska vi inte tala om taxi-chaufförer! Under hela denna resa så var det nog bara en eller två gånger som jag inte fick betala ett oskäligt högt pris. Ärliga taxi-chaffisar växer inte på träd, om du väl hittar någon så håll hårt i honom. Det är guld värt.
Jamaica Blue - Shanghai, Kina
Under min jakt på den ultimata kaffekicken fastnar jag för Jamaica Blue - framför andra kedjor så som Costa Coffee som finns runt knuten. Bara namnet gör ju att det finns en del att leva upp till.
På frågan om jag ville ha en stor cappuccino så svarade jag ja, det skulle jag inte gjort. I den här kaffekedjans värld betyder tydligen “stor” - stor som i amerikanska mått. In fick jag en cappuccino i take-away mugg - storlek megasize, detta fast jag inte tog kaffet “to go”. Tydligen så hade de inte så stora koppar. Min andra upptäckt som f.ö. min tunga aldrig kommer förlåta mig för var att kaffet visade sig vara skållhett. Vi snackar nu om kaffe som är så varmt att när det stått i 20 minuter - med rekordkall kinesisk vinter utanför och med dörren på vid gavel - fortfarande är så varm att det inte går att dricka.
Nej, den kräsne vagabonden som checkat in på lyxhotellet Le Royal Méridien tvärs över gatan gör nog rätt i att stilla sitt koffeinbehov på andra ställen.
Up Up - Shanghai, Kina
Ännu ett ställe längs Nanjing Road. Detta ställe hade jag spanat in redan tidigare under dagen. Utifrån såg det lite mindre och trevligare ut än de de större konkurrenterna. Dessutom såg personalen ut att veta vad de gjorde. Så på kvällskvisten smet jag in och beställde mig en latte. Efter en rätt lång väntan så fick jag så min latte. Inte vilken latte som helst, detta var en latte med vars skum gick emot alla naturlagar. Skummet var så kompakt att man inte kunde se någon som helst tillstymmelse till luftbubbla, och i mitten hade man lyckats få till ett hjärta. Inte så tokigt faktiskt, slår den skållheta cappuccinon med hästlängder.
Att det planerade Starbucksbesöket uteblev skyller jag på jetlag. Av någon outgrundlig anledning var det lättare att utforska drinkar i barerna. Starbucks kommer vi dock att återkomma till senare.