Designermaskiner. Bra eller anus? Inputs från ägare önskvärda.

Gringubben

Well-known member
Hej, alla!
Curiosity killed the cat, brukar man säga.
Well, jag är väl en katt då. Åtminstone äger jag en sådan liten goding.
På det här forumet trummas det på i kvalitetsmaskinernas tecken. Det är Silvia och Classic som rekommenderas till alla.
Nu vet jag att det säljs en hel del "designermaskiner" typ Francis och Ascaso. Hur funkar dessa?
Är kunderna nöjda, eller pajar grejorna ohämmat?
Skäms folk för att posta här eller är det hunky dory?

Nästa fråga gäller "gränsläget" med Isomac-maskiner. Får man verkligen spader?
Med grymt vänlig hälsning. No offense.l
 

Rajtin

Member
Hej

Tuffat på med min isomac i fyra år, funkar kanon förutom att ångröret läcker lite lagom och en filterhållare avbryten.
Läckande ångrör verkar som standard efter nått år.
Skulle gärna köpa ny maskin men får spara ett tag till =), vill ha schysst maskin med snygg design men det kostar ju 10 lakan till.
 

osks

Well-known member
Nästa fråga gäller "gränsläget" med Isomac-maskiner.

Om man inte gillar Isomacs rykte om dålig kvalitet så kan man ju spara lite till och köpa något annat märke. Jag tycker inte Isomacs maskiner är snyggare än de från något annat märke i prisklassen ovanför instegsmaskinerna, så där finns det ju i alla fall alternativ. (Jag tänker på prisklassen som börjar nånstans mellan 8000 och 10000 kr, lite beroende på var man drar gränsen.) När det gäller de billigare Isomac-maskinerna så tycker jag inte de skiljer sig så väldigt mycket från Rancilio Siliva, men visst, lite mer krom är det väl.

Menar bara att om man måste ha något som ser ut som Ascaso eller Francis maskiner blir det ju svårare, då ingen gör mer avancerade maskiner som ser ut så (de är väl för små för det).
 

gabriel b

Well-known member
Min erfarenhet är från Gaggia och Ascasos produkter. Gaggia Classic kan jag tala gott om då den är enkel att lära sig. Då menar jag inte att enbart göra kaffe utan även maskinen som hårdvara. Man får förståelse för hur en en-kokar espresso maskin fungerar samt att den är enkel att modifiera med tex annat ångrör, pid, opv tryck och annat lull lull.

På kvarsidan använder jag mig av Ascasos iMini (polerad alu) vilken har varit helt problemfri och fin att se på. Maler fint, hyffsat jämt men dock så högljudd.

Skulle jag rekomendera Gaggian Classic till en nyintresserad av kaffe?
Absolut, om man inte är rädd att "pilla" lite. Orkar du inte det, köp dig en helt manuell.

Skulle jag rekomendera Ascaso iMini som instegskvarn?
Absolut, men kan du få någon bättre semi proffs eller proffs kvarn beg. (på blocket/tradera) så köp det istället.
 

hellgun

Active member
Kör Ascaso

Som maskin kör jag Ascaso Dream och jag mal bönorna med Ascaso I-1

101150.jpg10386851-origpic-1a59f2.jpg

Jag har inget att klaga på vad gäller kaffet som kommer ur maskinerna utan det känns mer som att råvara och handhavande är det som sätter gränserna. Jag är klart imponerad av byggkvaliteten på båda maskinerna men framförallt espressomaskinen. ALLT är i metall utom vattentanken, ångvredet och filterhandtaget. Sen gör det ju inget att de är fina att titta på och piffar upp köket med lite färg.
 

Gringubben

Well-known member
@Rajtin: Ditt ångrör läcker en smula. Kan man tro att nålventilen är liknande Classic då, som kräver fingerspitzgefühl?

@hellgun: Att du kan dra grymma skott tvivlar jag inte på, men hur funkar skumningen generellt?
Mikroskum som låter sig hällas till latte art? Stor eller liten kanna innan ångan tröttnar?
 

hne

Well-known member
Jag började med en Kenwood Cafe Retro (klart man ska ha femtitalsdesign och ångspak med bakelitknopp! http://www.amazon.co.uk/Kenwood-ES547-Retro-Espresso-Silver/dp/B0001HYH9M ) och en isomac prof inox-kvarn. Den förra gjorde halvkasst kaffe så länge den höll, men sen började det pysa oroväckande mycket ånga och vatten lite överallt, redan efter typ 2.5 år. Då bytte jag till en Rancilio Silvia. Nu har jag nött ut kvarnen totalt också (inte skivorna utan kvarnhuset gjort i äkta plast) och beställt en Compak K3.

Isomac-kvarnen var vad jag tyckte jag hade råd med då och Kenwood-maskinen var... tja, jag var inte ens säker på att jag ville göra espresso så det fick inte vara för dyrt och då var 2500kr helt klart i högsta laget. Min Silvia är nere i lägre kostnad per kopp än Kenwood-maskinen lyckades med innan den rasade.

Jag tror, så här lite lagom efterklok, att man gör sig en björntjänst om man köper för billig espressomaskin. Bättre köpa en bättre begagnad. Kvarnen är helt klart viktig, en vettig espressomaskin har ett andrahandsvärde och tyvärr tror jag inte det görs några rimliga espressomaskiner för under ungefär 3000kr. Sen betalar man för design utöver funktionalitet, så köper man en extradesignad kaffemaskin tror jag det är som att köpa ett "arkitektritat" hus - det kanske inte är helt funktionsdugligt, det ser ut som någon snubblat på ritningarna men man får iaf ge 50% extra för det :)
 

Gringubben

Well-known member
Jag började med en Kenwood Cafe Retro (klart man ska ha femtitalsdesign och ångspak med bakelitknopp! http://www.amazon.co.uk/Kenwood-ES547-Retro-Espresso-Silver/dp/B0001HYH9M ) och en isomac prof inox-kvarn. Den förra gjorde halvkasst kaffe så länge den höll, men sen började det pysa oroväckande mycket ånga och vatten lite överallt, redan efter typ 2.5 år. Då bytte jag till en Rancilio Silvia. Nu har jag nött ut kvarnen totalt också (inte skivorna utan kvarnhuset gjort i äkta plast) och beställt en Compak K3.

Isomac-kvarnen var vad jag tyckte jag hade råd med då och Kenwood-maskinen var... tja, jag var inte ens säker på att jag ville göra espresso så det fick inte vara för dyrt och då var 2500kr helt klart i högsta laget. Min Silvia är nere i lägre kostnad per kopp än Kenwood-maskinen lyckades med innan den rasade.

Jag tror, så här lite lagom efterklok, att man gör sig en björntjänst om man köper för billig espressomaskin. Bättre köpa en bättre begagnad. Kvarnen är helt klart viktig, en vettig espressomaskin har ett andrahandsvärde och tyvärr tror jag inte det görs några rimliga espressomaskiner för under ungefär 3000kr. Sen betalar man för design utöver funktionalitet, så köper man en extradesignad kaffemaskin tror jag det är som att köpa ett "arkitektritat" hus - det kanske inte är helt funktionsdugligt, det ser ut som någon snubblat på ritningarna men man får iaf ge 50% extra för det :)
Gud, så härligt att få all input.
Nu återstår bara i vilken grad jag ska bli blåst och av vem, när mitt manus är klart med bilder och allt.
Wish me luck.
Kan säga att jag ger lite hands on dessutom, när det gäller kokning, skumning, hällning snyggt, etc.
Bilderna i min bok kommer vara de största, grymmaste, med högst upplösning och de vackraste.


Tror någon att jag låter mig bli blåst? Svaret är ja, om någon skriver bättre.
Det är min challenge. Skriv bättre, så lägger jag mig på rygg.
Jag skriver bäst och vet mest, därför blir min bok utgiven och såld. Inte svårare än så.
 

hellgun

Active member
@hellgun: Att du kan dra grymma skott tvivlar jag inte på, men hur funkar skumningen generellt?
Mikroskum som låter sig hällas till latte art? Stor eller liten kanna innan ångan tröttnar?

Jadu... skumning är något min laktosintolleranta mage inte medger utan jag dricker mitt kaffe obesudlat helt enkelt. Visst, det finns laktosfri mjölk, men efter att ha försökt minimera mjölkintaget så mycket som möjligt de senaste 10-15 åren så är jag inte såvärst sugen på det vita längre.
 

Gringubben

Well-known member
Jag började med en Kenwood Cafe Retro (klart man ska ha femtitalsdesign och ångspak med bakelitknopp! http://www.amazon.co.uk/Kenwood-ES547-Retro-Espresso-Silver/dp/B0001HYH9M ) och en isomac prof inox-kvarn. Den förra gjorde halvkasst kaffe så länge den höll, men sen började det pysa oroväckande mycket ånga och vatten lite överallt, redan efter typ 2.5 år. Då bytte jag till en Rancilio Silvia. Nu har jag nött ut kvarnen totalt också (inte skivorna utan kvarnhuset gjort i äkta plast) och beställt en Compak K3.

Isomac-kvarnen var vad jag tyckte jag hade råd med då och Kenwood-maskinen var... tja, jag var inte ens säker på att jag ville göra espresso så det fick inte vara för dyrt och då var 2500kr helt klart i högsta laget. Min Silvia är nere i lägre kostnad per kopp än Kenwood-maskinen lyckades med innan den rasade.

Jag tror, så här lite lagom efterklok, att man gör sig en björntjänst om man köper för billig espressomaskin. Bättre köpa en bättre begagnad. Kvarnen är helt klart viktig, en vettig espressomaskin har ett andrahandsvärde och tyvärr tror jag inte det görs några rimliga espressomaskiner för under ungefär 3000kr. Sen betalar man för design utöver funktionalitet, så köper man en extradesignad kaffemaskin tror jag det är som att köpa ett "arkitektritat" hus - det kanske inte är helt funktionsdugligt, det ser ut som någon snubblat på ritningarna men man får iaf ge 50% extra för det :)
Fast när det kommer till instegarna så sticker Silvia ut lite, tack vare att det tydligen går bra att skumma (förhållandevis) out of the box.
Moddar man en Gaggia med Ranciliorör, så står den inte långt efter.

Designermaskinerna, (som i princip är Ascaso och Francis), hör man inte mycket om hur lyckade de är när det kommer till skumning.
Har aldrig kört någon själv, så jag vet inte.

Funkar Ranciliomodden på dem med, om det skulle behövas? PID?
Nu skulle jag nästan garva ihjäl mig av självironi om någon ägare till dessa dök upp och hävdade att mikroskum till en cappu inte är något problem.
Det här med ångeffekten är ju något av en vattendelare mellan bra maskiner och något mindre bra.
 

Gringubben

Well-known member
Nä, men gärna köpa din bok! ;)
Hehe!
Kalaspackad sist jag var inloggad, självklart dräller det av medlemmar som vet mer än mig om hemmamaskiner.:p
Säkert du med, skulle inte förvåna mig. Dock är textmassan färdig. Återstår lite korrläsning och puts.
Sedan var det den här biten med förlag och utgivning. Kanske går åt Hägersten ändå.
 

Forumstatistik

Trådar
15,376
Inlägg
160,727
Medlemmar
19,851
Senaste medlemmen
Robyl
Topp