HeMo
Well-known member
Som den ingenjör jag är har jag alltid varit skeptisk till att hemmarostat skulle kunna bli lika bra som "fabriksrostat" med alla de tekniska fördelar som rimligen bör finnas på ett rosteri. Jag har alltså inte ägnat rostningstrådarna här på forumet speciellt mycket tid, men har ändå inte kunnat undgå att notera att hemmarostat verkar vara grejen för väldigt många här. I helgen ställde jag mig därför frågan:
Kan verkligen femtielva kaffenördar på riktigtkaffe ha fel?
Började läsa lite om rostning här och på GoKaffe och blev genast eld och lågor. Min första impuls var att jag måste köpa en CR-100, men efter att ha läst lite mer förstod jag att det inte var optimalt för espressorostning, vilket är det som gäller för mig. Kanske kunde jag använda frugans Big Popper? Det skulle jag säkert få, men jag vet inte vad som skulle hända om hon fick se mig med brandsläckaren nära till hands och ett allt mer vitnande lock på popcornmaskinen. Ugn alltså, men kan det verkligen vara så smidigt och ge ett så bra resultat som alla säger? Bara att testa, vad har man att förlora?
Min rostningsabstinens i söndags var stor - jag kunde ju inte få tag på råkaffe. I måndags gick jag alltså till Kaffemaskinen och köpte lite Monsun Malabar, El Salvador Bourbon och Indisk robusta. Hade velat ha lite Sumatra Gayo också, men den var slut.
Så på kvällen var det dags. Valde Malabaren och följde GoKaffes eminenta instruktion (tack för den!) till punkt och pricka. 200 grader och 20 min senare plockade jag ut plåten och beskådade de, i mitt tycke, fantastiskt vackra bönorna.
Smaken då? Jag tycker faktiskt att de smakade riktigt bra. Doften var (de är redan slut...) däremot något bränd. Kanske rostade jag lite för hårt.
Så till svaret på frågan:
Nej, femtielva kaffenördar på riktigtkaffe kan inte ha fel.
Men en hade fel - jag.
Kan verkligen femtielva kaffenördar på riktigtkaffe ha fel?
Började läsa lite om rostning här och på GoKaffe och blev genast eld och lågor. Min första impuls var att jag måste köpa en CR-100, men efter att ha läst lite mer förstod jag att det inte var optimalt för espressorostning, vilket är det som gäller för mig. Kanske kunde jag använda frugans Big Popper? Det skulle jag säkert få, men jag vet inte vad som skulle hända om hon fick se mig med brandsläckaren nära till hands och ett allt mer vitnande lock på popcornmaskinen. Ugn alltså, men kan det verkligen vara så smidigt och ge ett så bra resultat som alla säger? Bara att testa, vad har man att förlora?
Min rostningsabstinens i söndags var stor - jag kunde ju inte få tag på råkaffe. I måndags gick jag alltså till Kaffemaskinen och köpte lite Monsun Malabar, El Salvador Bourbon och Indisk robusta. Hade velat ha lite Sumatra Gayo också, men den var slut.
Så på kvällen var det dags. Valde Malabaren och följde GoKaffes eminenta instruktion (tack för den!) till punkt och pricka. 200 grader och 20 min senare plockade jag ut plåten och beskådade de, i mitt tycke, fantastiskt vackra bönorna.
Smaken då? Jag tycker faktiskt att de smakade riktigt bra. Doften var (de är redan slut...) däremot något bränd. Kanske rostade jag lite för hårt.
Så till svaret på frågan:
Nej, femtielva kaffenördar på riktigtkaffe kan inte ha fel.
Men en hade fel - jag.