Stefan Böna
Mr Microtext
Stefan Bönas lilla kaffesafari i Örebro (uppdaterad 080313)
Notera att detta är mina högst personliga betraktelser. När jag dricker en espresso, så finns parametrar som miljö, bemötande och pris med i bedömningen, även om jag inte talar om dem. Sedan kan det ju hända att personalen hade en bra/dålig dag just när jag var där. Detta gäller dock inte BaraVara och Il Cappucino, där jag varit fler gånger och aldrig blivit besviken. Men, sedan är det ju som talesättet säger: "First impressions last..."
Följande står att läsa i inledningen till en bok (Espressoboken av Matts Johansson och Petter Bjerke) jag nyss fått låna:
"Bakom ångan från det napoletanska vattenbadet skymtar vi baristan vid en mycket gammal espressomaskin med leva-spakar i stället för modernare knappar. Vi säger kort de magiska orden: Un caffè, per favore. Nyfiket följer vi hans rörelser och teknik när han dunkar sumpen ur filterhållaren, fyller på med ett mycket mörkrostat kaffe, pressar det hårt i filterhållaren och drar i spaken på den slitna maskinen. Kaffet rinner oerhört sakta, skruvar sig ned i koppen, och efter drygt trettio sekunder rycker han bort kopparna och dunkar ned dem på bardisken - Prego! säger han kort (varsågod)."
Citatet ovan får sätta formen på denna lilla kaffesafari i Örebros kafédjungel. Det är lördag förmiddag och jag har en stund för mig själv. I en annan tråd fick jag rådet att gå till ett bra kafé för att smaka hur en "riktig" espresso ska smaka; d v s en kopp extraherad av en erfaren barista (eller liknande). Så, tänkte jag, varför inte ta en liten safari och kolla läget och smakerna?
De ställen jag besökte är - i tur och ordning - följande:
Il Cappuccino: Antonio, som äger stället, säger att han aldrig stänger av sin maskin. Att dessutom PFn sitter i maskinen gör ju inte förväntningarna mindre. Färskmalet Kimbo i filtret och en 25 sekunder lång extraktion (uppskattat) senare står det en fantastisk skapelse framför mig på disken. Det smakar ljuvligt. Precis så där krämigt och smakrikt som jag börjar få till hemma. Bara tummen upp för detta lilla hak som dessutom har fantastisk mat (det var även här jag fick låna boken).
BaraVara: Enligt Richard på J&N så har BaraVara en egen blandning (Con Calma) levererad från just J&N. Ett dubbelskott beställdes och efter vad som kändes som väldigt lång tid serveras jag en härligt doftande och lika härlig tigrerad uppenbarelse. Kaffet var smakrikt, mycket smakrikt. Nu är jag så långt ifrån kaffeprovning som man kan komma, men nog fanns det en ganska tydlig syrlighet (Yirgacheffe?) i kaffet. Gott var det i alla fall! Ska nog ta och köpa lite bönor där vid tillfälle! Definitivt tummen upp! Enda minuset är layouten på stället; det är för trångt i entrén!
Än så länge hålls ju fanan högt och lika högt är - vid det här laget - ribban satt. Därför är det ju lite ledsamt att behöva säga att det bara gick utför efter detta...
Choclate & Coffee House by Anton: I en annan tråd om Örebros fik, skriver Tobias om ett kort-kort besök till detta ställe. Det inlägget triggade min nyfikenhet, eftersom jag - i likhet med honom - tilltalades av looken. PFn låg prydligt uppradade på droppbrickan. När jag frågade lite snällt om varför fick jag till svar att det var så hon fått lära sig. Dessutom fastnade det ju bara en massa gammalt kaffe i bryggruppen om man alltid har PF isatta... Rengöring, någon? Av vem hon lärt sig detta, kan man ju undra och jag påpekade att det är värmen man är ute efter. För döva öron dock, misstänker jag. Nåja, en espresso fick det bli, men vad gör hon? Hon plockar upp ett PF från hyllan under kaffemaskinen! Mina förväntningar gick således till botten snabbare än ett blysänke på en metrev. Det sista lilla hoppet lämnade mig när jag serverades en fesljummen kopp med ett lika fesljummet smaklöst innehåll. De kanske har annat som är gott och bra här, men låt bli kaffet är min rekommendation! Give it a miss - tummen klart och tydligt pekande nedåt! Kan någon rädda mina smaklökar, snälla!
Som ps kan jag tillägga att även L'espresso en bit därifrån hade sina PF uppradade på droppbrickan. Hur deras espresso smakar får bli ett senare aber.
Kaffe & Pralin: En liten ständig bubblare har detta varit. Några kilo kaffe och praliner har följt med hem härifrån genom åren. Tidigare hade de en Isomac-maskin, men denna är sedan ett tag utbytt mot Nespresso. Inte mycket att orda. Smaken var det inget fel på direkt, men värmen saknades och även om kaffet, som sagt var, smakade OK, så var blev det bara en so-so upplevelse. Pistagepralinen var godare. Jag skulle nog inte ge dem varken tummen upp eller ned; deras geschäft är ju choklad och lösviktskaffe och det kan de.
Franz: Detta ställe har dykt upp och gillas av vissa och ogillas av andra. Det roliga - tycker jag - är att de har en Rancilio Epoca! Vad tjejen i kassan/vid maskinen sysslade med har jag idock ngen aning om... PFt på droppbrickan och filterfyllning/tampning som resulterade i att kaffet droppade fram. Dessutom ojämnt. Så vad gör hon? Jo, hon flyttar den koppen från en spout till den andra för att fylla upp den. Resultatet? Ungefär som jag fick till det hemma tidigare. Det smakar samma oavsett böna om ni förstår hur jag menar: platt och smaklöst... Roligt koncept, men inget som får mig att vända tummen uppåt direkt...
Vi det här laget var jag inne på att gå förbi BaraVara igen för att trösta smaklökarna, men det var sedvanligt mycket folk i kön, så det blev vidare hemåt istället... På väg dit - hem alltså - slog det mig bara att Farbror Melkers varit utan mitt besök länge. Detta var min favvo innan jag flyttade till Örebro och var här mer eller mindre bara på helgerna. Sagt och gjort: en sista espresso på
Farbror Melkers: Ja, detta kanske var ett bra ställe en gång i världen, men detta är historia uppenbarligen. En totalt platt och smaklös espresso innehållande tillräckligt med vatten för att få en Americano att verka utspädd... Trist avslutning på safarin och återigen en konkret tumme pekande nedåt...
L'Espresso: Detta etablissemang hade fortfarande sina PF uppradade på droppbrickan. Nu kom jag dessutom relativt sent, så det torde ha gjorts ett par skott redan innan jag kom. Smakmässigt var det väl ingen direkt hit, men ej heller något direkt bottennapp. Jag skulle vilja placera L'Espresso på en hedersam tredjeplats än så länge.
Espresson hade en liten beska som inte kom från rostningen, så extraktionen verkar inte vara helt hundra. Dessutom saknades värmen på samma sätt som hos Choclate & Coffee House by Anton. Det blir inte riktigt rätt om inte värmen finns med som en parameter (sedan behöver ju inte densamma vara av tungskållande karaktär)...
Gröna Grodan: I det gamla hamncaféet inhyses nu, sedan ett par månader, Gröna Grodan. Ett ställe för barnfamiljer och andra med en lekgrotta i nedervåningen. En stor salladsbar och italiensk glass finns bl a att tillgå.
Givetvis serveras även kaffe av italiensk härkomst. Makinen är en tregrupps Queen och kaffet Zoegas Espresso. PFn sitter allesammans tryggt fastsatta i brygghuvudena, så värmen bör således vara säkrad. Första skottet ur enkelhandtaget droppar fram och en ny dubbel hinns med innan den enkla är klar (givetvis är både jag och killen bakom disken medvetna om att den enkla gått åt fanders; jag tror att den fick gå bara för skojs skull om jag uttrycker mig så)... Att killen bakom disken sedan helt klart verkade veta en del om kaffe, gjorde ju inte saken sämre. Finns möjlighet till några kafferelaterade ord med baristan förhöjer detta upplevelsen av espressonjutningen, tycker jag!
Nåväl, frånsett att det var en tungskållare, så var det definitivt inget fel på smaken och trots att jag beställde en enkel så fick jag en dubbel (betalade för en enkel; det är service det). Denna dubbel hade en del blondning, varpå baristan utan egentlig anledning gjorde en till (utan blondning), som han bjöd på. Kundservice: bra jobbat och plus i kanten!
Smakmässigt skiljde det inte så särdeles mycket mellan de två dubbla. Kanske kunde det anas en aning överextraktion från den första dubbeln, men i det hela stora var smaken homogen. Fortsätter de såhär så lägger jag till dem på min lista över ställes som kan leverera espresso!
Och den enkla? Visst, det går att, med gott resultat, misshandla vissa blandningar. Zoegas Espresso är inte en av dessa blandningar! Odrickbart, men helt oklanderbart. Ibland blir det fel och tummen upp för dem som utan omsvep erkänner detta!
Så vad blir då konklusionen av detta? Det finns ju onekligen ett antal ställen till i stan med omnejd, vilka jag ännu ej har testat, men hittills skulle jag vilja lägga till tre publika ställen till till Joakims "lista": Il Cappuccino, Java och Gröna Grodan.
Det kanske är tur för kafeinnehavare med espressomaskiner att det inte är körkort på maskinerna (vilket kanske skulle behövas i förekommande fall) och att gemene man inte känner någon skillnad på espresso och espresso (för så måste det väl vara eftersom kaféerna tillåts servera undermåliga diton?). Annars skulle det nog bli en hel del kafémaskiner till salu...
//Stefan (som är lite lätt konstig i magen efter all - undermålig - espresso)
Notera att detta är mina högst personliga betraktelser. När jag dricker en espresso, så finns parametrar som miljö, bemötande och pris med i bedömningen, även om jag inte talar om dem. Sedan kan det ju hända att personalen hade en bra/dålig dag just när jag var där. Detta gäller dock inte BaraVara och Il Cappucino, där jag varit fler gånger och aldrig blivit besviken. Men, sedan är det ju som talesättet säger: "First impressions last..."
Följande står att läsa i inledningen till en bok (Espressoboken av Matts Johansson och Petter Bjerke) jag nyss fått låna:
"Bakom ångan från det napoletanska vattenbadet skymtar vi baristan vid en mycket gammal espressomaskin med leva-spakar i stället för modernare knappar. Vi säger kort de magiska orden: Un caffè, per favore. Nyfiket följer vi hans rörelser och teknik när han dunkar sumpen ur filterhållaren, fyller på med ett mycket mörkrostat kaffe, pressar det hårt i filterhållaren och drar i spaken på den slitna maskinen. Kaffet rinner oerhört sakta, skruvar sig ned i koppen, och efter drygt trettio sekunder rycker han bort kopparna och dunkar ned dem på bardisken - Prego! säger han kort (varsågod)."
Citatet ovan får sätta formen på denna lilla kaffesafari i Örebros kafédjungel. Det är lördag förmiddag och jag har en stund för mig själv. I en annan tråd fick jag rådet att gå till ett bra kafé för att smaka hur en "riktig" espresso ska smaka; d v s en kopp extraherad av en erfaren barista (eller liknande). Så, tänkte jag, varför inte ta en liten safari och kolla läget och smakerna?
De ställen jag besökte är - i tur och ordning - följande:
Il Cappuccino: Antonio, som äger stället, säger att han aldrig stänger av sin maskin. Att dessutom PFn sitter i maskinen gör ju inte förväntningarna mindre. Färskmalet Kimbo i filtret och en 25 sekunder lång extraktion (uppskattat) senare står det en fantastisk skapelse framför mig på disken. Det smakar ljuvligt. Precis så där krämigt och smakrikt som jag börjar få till hemma. Bara tummen upp för detta lilla hak som dessutom har fantastisk mat (det var även här jag fick låna boken).
BaraVara: Enligt Richard på J&N så har BaraVara en egen blandning (Con Calma) levererad från just J&N. Ett dubbelskott beställdes och efter vad som kändes som väldigt lång tid serveras jag en härligt doftande och lika härlig tigrerad uppenbarelse. Kaffet var smakrikt, mycket smakrikt. Nu är jag så långt ifrån kaffeprovning som man kan komma, men nog fanns det en ganska tydlig syrlighet (Yirgacheffe?) i kaffet. Gott var det i alla fall! Ska nog ta och köpa lite bönor där vid tillfälle! Definitivt tummen upp! Enda minuset är layouten på stället; det är för trångt i entrén!
Än så länge hålls ju fanan högt och lika högt är - vid det här laget - ribban satt. Därför är det ju lite ledsamt att behöva säga att det bara gick utför efter detta...
Choclate & Coffee House by Anton: I en annan tråd om Örebros fik, skriver Tobias om ett kort-kort besök till detta ställe. Det inlägget triggade min nyfikenhet, eftersom jag - i likhet med honom - tilltalades av looken. PFn låg prydligt uppradade på droppbrickan. När jag frågade lite snällt om varför fick jag till svar att det var så hon fått lära sig. Dessutom fastnade det ju bara en massa gammalt kaffe i bryggruppen om man alltid har PF isatta... Rengöring, någon? Av vem hon lärt sig detta, kan man ju undra och jag påpekade att det är värmen man är ute efter. För döva öron dock, misstänker jag. Nåja, en espresso fick det bli, men vad gör hon? Hon plockar upp ett PF från hyllan under kaffemaskinen! Mina förväntningar gick således till botten snabbare än ett blysänke på en metrev. Det sista lilla hoppet lämnade mig när jag serverades en fesljummen kopp med ett lika fesljummet smaklöst innehåll. De kanske har annat som är gott och bra här, men låt bli kaffet är min rekommendation! Give it a miss - tummen klart och tydligt pekande nedåt! Kan någon rädda mina smaklökar, snälla!
Som ps kan jag tillägga att även L'espresso en bit därifrån hade sina PF uppradade på droppbrickan. Hur deras espresso smakar får bli ett senare aber.
Kaffe & Pralin: En liten ständig bubblare har detta varit. Några kilo kaffe och praliner har följt med hem härifrån genom åren. Tidigare hade de en Isomac-maskin, men denna är sedan ett tag utbytt mot Nespresso. Inte mycket att orda. Smaken var det inget fel på direkt, men värmen saknades och även om kaffet, som sagt var, smakade OK, så var blev det bara en so-so upplevelse. Pistagepralinen var godare. Jag skulle nog inte ge dem varken tummen upp eller ned; deras geschäft är ju choklad och lösviktskaffe och det kan de.
Franz: Detta ställe har dykt upp och gillas av vissa och ogillas av andra. Det roliga - tycker jag - är att de har en Rancilio Epoca! Vad tjejen i kassan/vid maskinen sysslade med har jag idock ngen aning om... PFt på droppbrickan och filterfyllning/tampning som resulterade i att kaffet droppade fram. Dessutom ojämnt. Så vad gör hon? Jo, hon flyttar den koppen från en spout till den andra för att fylla upp den. Resultatet? Ungefär som jag fick till det hemma tidigare. Det smakar samma oavsett böna om ni förstår hur jag menar: platt och smaklöst... Roligt koncept, men inget som får mig att vända tummen uppåt direkt...
Vi det här laget var jag inne på att gå förbi BaraVara igen för att trösta smaklökarna, men det var sedvanligt mycket folk i kön, så det blev vidare hemåt istället... På väg dit - hem alltså - slog det mig bara att Farbror Melkers varit utan mitt besök länge. Detta var min favvo innan jag flyttade till Örebro och var här mer eller mindre bara på helgerna. Sagt och gjort: en sista espresso på
Farbror Melkers: Ja, detta kanske var ett bra ställe en gång i världen, men detta är historia uppenbarligen. En totalt platt och smaklös espresso innehållande tillräckligt med vatten för att få en Americano att verka utspädd... Trist avslutning på safarin och återigen en konkret tumme pekande nedåt...
L'Espresso: Detta etablissemang hade fortfarande sina PF uppradade på droppbrickan. Nu kom jag dessutom relativt sent, så det torde ha gjorts ett par skott redan innan jag kom. Smakmässigt var det väl ingen direkt hit, men ej heller något direkt bottennapp. Jag skulle vilja placera L'Espresso på en hedersam tredjeplats än så länge.
Espresson hade en liten beska som inte kom från rostningen, så extraktionen verkar inte vara helt hundra. Dessutom saknades värmen på samma sätt som hos Choclate & Coffee House by Anton. Det blir inte riktigt rätt om inte värmen finns med som en parameter (sedan behöver ju inte densamma vara av tungskållande karaktär)...
Gröna Grodan: I det gamla hamncaféet inhyses nu, sedan ett par månader, Gröna Grodan. Ett ställe för barnfamiljer och andra med en lekgrotta i nedervåningen. En stor salladsbar och italiensk glass finns bl a att tillgå.
Givetvis serveras även kaffe av italiensk härkomst. Makinen är en tregrupps Queen och kaffet Zoegas Espresso. PFn sitter allesammans tryggt fastsatta i brygghuvudena, så värmen bör således vara säkrad. Första skottet ur enkelhandtaget droppar fram och en ny dubbel hinns med innan den enkla är klar (givetvis är både jag och killen bakom disken medvetna om att den enkla gått åt fanders; jag tror att den fick gå bara för skojs skull om jag uttrycker mig så)... Att killen bakom disken sedan helt klart verkade veta en del om kaffe, gjorde ju inte saken sämre. Finns möjlighet till några kafferelaterade ord med baristan förhöjer detta upplevelsen av espressonjutningen, tycker jag!
Nåväl, frånsett att det var en tungskållare, så var det definitivt inget fel på smaken och trots att jag beställde en enkel så fick jag en dubbel (betalade för en enkel; det är service det). Denna dubbel hade en del blondning, varpå baristan utan egentlig anledning gjorde en till (utan blondning), som han bjöd på. Kundservice: bra jobbat och plus i kanten!
Smakmässigt skiljde det inte så särdeles mycket mellan de två dubbla. Kanske kunde det anas en aning överextraktion från den första dubbeln, men i det hela stora var smaken homogen. Fortsätter de såhär så lägger jag till dem på min lista över ställes som kan leverera espresso!
Och den enkla? Visst, det går att, med gott resultat, misshandla vissa blandningar. Zoegas Espresso är inte en av dessa blandningar! Odrickbart, men helt oklanderbart. Ibland blir det fel och tummen upp för dem som utan omsvep erkänner detta!
Så vad blir då konklusionen av detta? Det finns ju onekligen ett antal ställen till i stan med omnejd, vilka jag ännu ej har testat, men hittills skulle jag vilja lägga till tre publika ställen till till Joakims "lista": Il Cappuccino, Java och Gröna Grodan.
Det kanske är tur för kafeinnehavare med espressomaskiner att det inte är körkort på maskinerna (vilket kanske skulle behövas i förekommande fall) och att gemene man inte känner någon skillnad på espresso och espresso (för så måste det väl vara eftersom kaféerna tillåts servera undermåliga diton?). Annars skulle det nog bli en hel del kafémaskiner till salu...
//Stefan (som är lite lätt konstig i magen efter all - undermålig - espresso)
