Stefan Böna
Mr Microtext
Tänkte delge er alla en liten historia om något som vi alla råkar ut för. Och då, oftast, när det minst passar sig...
Hemma hos oss i vår fyra har vi, lustigt nog, två toaletter. En liten med toa och tvättställ och sedan är det badrummet.
Hemma hos oss i vår fyra finns det dessutom - bortsett från dagis och skola - även en elva-och en tre-åring. Dessutom finns det en hemma-barista i vardande samt en nyinköpt Rancilio Silvia. Det finns naturligtvis fler ting än så, men nyss nämnda är de som har direkt påverkan på denna historia.
Nåväl. Jag står där med mitt PF, mitt kaffemått och mina tampers. Eftersom jag inte ännu varken skaffat kvarn eller hittat en riktigt fungerande malgrad hos mina leverantörer, så har jag testat en metod som visat sig fungera tillfredställande. Jag häller i ett mått i filterkorgen och tampar detta med TAPen, sedan ett mått till som tampas med CLDen (TAP=Throw Away Plastic; den som följde med maskinen. CLD=Coffee Labs Design). Detta ger mig i regel längre extraktionstider än 13 sekunder i alla fall, men jag avviker här från historien...
Som sagt, jag står där med min attiraljer. Redo för att genomföra ytterligare ett träningspass vid min maskin. I med ett mått. Tampa. I med ett mått till. Tampa mer. I med PFt, fram med kopparna, äggklockan och så igång med Silvian.
Har någon hört talas om mussvansar? Jasså. Men råttsvansar då? Elva sekunder senare är kopparna fyllda med ett kaffe, åtminstonde, inte jag vill ha. S också! Ännu ett par misslyckade skott. Men skam den som ger sig; på't igen! Samma visa igen: kaffe, tamp, kaffe, tamp osv. Igång med maskinen. Det ser bra ut, det ser bra ut, DET SER Bra ut... Nehej, inte den gången heller... Ja, ja, ut med S-n i slasken, rengör och så provar vi igen...
Hela den här tiden sitter barnen framför TVn och slöar. Och varken barnen eller någon annan tänker mer på det. Definitivt inte jag i alla fall. Jag har bara siktet inställt på att träna, träna, träna...
Okej, kaffe och så tampa. Lite extra NSEW. Och så lite till och polering. Ser på filterkorgen och är nöjd med vad jag ser. Jämnt och hårt. Så i med nästa mått kaffe och så på med CLDn. Vilken skillnad det är att tampa med den; sitter som en smäck i handen! Tampa, tampa, tampa. Polera, sopa ned från kanterna och så polera igen. "Nu så. F, det här ser lovande ut", var tanken som något euforiskt for genom skallen. "Okej, få se nu: kopparna redo (jag har en tendens att sätta fast PFt för att sedan minnas att kopparna står i disken), ägguret på plats och så i med PF."
I samma stund hör jag dörren till lilla toan stängas och låsas. Okej, grabben är där. Med ett klick slår strömbrytaren till och extraktionen inleds. "HA, det är mussvansar! Yes, jag satt skott..."
"Pappa, jag är kissnödig...", säger treåringen medans mussvansarna ringlar sig ned i kopparna.
"Ja, men gå på toa då", svarar jag. Hon kan gå själv, men verkar inte gilla badrummet eftersom hon svarar: "Ja men brorsan (hos säger förstås grabbens namn och inte brorsan) är ju där..." Och mussvansarna rinner, det ser delikat ut. "F-n jag kan ju inte stänga av nu...", tänker jag och säger: "Ja men gå då på stora toan!"
"Jag vill inte", får jag till svar. "Vilken tajming! F-n jag kan ju inte stänga av nu...", tänker jag igen och yttrar lite irriterat att "jo, du får lov att gå på stora toan, eftersom det är upptaget på den lilla".
"Nej..." svarar treåringen och sedan är det tyst. Och jag vet precis vad som hänt...
Jag stoppar, med en suck av tillfälligtvis bortkommen glädje, extraktionen. Kopparnas innehåll har nått önskad mängd och, med alldeles för lite eufori över lyckade skott, noterar jag tiden på ägguret. 28 sekunder. Sedan går jag och torkar upp olyckan...
Varför ska allting hända just som det minst av allt är lämpligt? Jag menar, hade dottern tagit till orda blott fem sekunder tidigare hade jag aldrig hunnit få dit PFt, än mindre startat extraktionen... Men det här får väl tillskrivas den där välkända lagen antar jag...
Nåja, kaffet var i alla fall det bästa jag någonsin gjort och jag hann njuta av det innan det förgicks!
Så kan det gå!
//Stefan
Hemma hos oss i vår fyra har vi, lustigt nog, två toaletter. En liten med toa och tvättställ och sedan är det badrummet.
Hemma hos oss i vår fyra finns det dessutom - bortsett från dagis och skola - även en elva-och en tre-åring. Dessutom finns det en hemma-barista i vardande samt en nyinköpt Rancilio Silvia. Det finns naturligtvis fler ting än så, men nyss nämnda är de som har direkt påverkan på denna historia.
Nåväl. Jag står där med mitt PF, mitt kaffemått och mina tampers. Eftersom jag inte ännu varken skaffat kvarn eller hittat en riktigt fungerande malgrad hos mina leverantörer, så har jag testat en metod som visat sig fungera tillfredställande. Jag häller i ett mått i filterkorgen och tampar detta med TAPen, sedan ett mått till som tampas med CLDen (TAP=Throw Away Plastic; den som följde med maskinen. CLD=Coffee Labs Design). Detta ger mig i regel längre extraktionstider än 13 sekunder i alla fall, men jag avviker här från historien...
Som sagt, jag står där med min attiraljer. Redo för att genomföra ytterligare ett träningspass vid min maskin. I med ett mått. Tampa. I med ett mått till. Tampa mer. I med PFt, fram med kopparna, äggklockan och så igång med Silvian.
Har någon hört talas om mussvansar? Jasså. Men råttsvansar då? Elva sekunder senare är kopparna fyllda med ett kaffe, åtminstonde, inte jag vill ha. S också! Ännu ett par misslyckade skott. Men skam den som ger sig; på't igen! Samma visa igen: kaffe, tamp, kaffe, tamp osv. Igång med maskinen. Det ser bra ut, det ser bra ut, DET SER Bra ut... Nehej, inte den gången heller... Ja, ja, ut med S-n i slasken, rengör och så provar vi igen...
Hela den här tiden sitter barnen framför TVn och slöar. Och varken barnen eller någon annan tänker mer på det. Definitivt inte jag i alla fall. Jag har bara siktet inställt på att träna, träna, träna...
Okej, kaffe och så tampa. Lite extra NSEW. Och så lite till och polering. Ser på filterkorgen och är nöjd med vad jag ser. Jämnt och hårt. Så i med nästa mått kaffe och så på med CLDn. Vilken skillnad det är att tampa med den; sitter som en smäck i handen! Tampa, tampa, tampa. Polera, sopa ned från kanterna och så polera igen. "Nu så. F, det här ser lovande ut", var tanken som något euforiskt for genom skallen. "Okej, få se nu: kopparna redo (jag har en tendens att sätta fast PFt för att sedan minnas att kopparna står i disken), ägguret på plats och så i med PF."
I samma stund hör jag dörren till lilla toan stängas och låsas. Okej, grabben är där. Med ett klick slår strömbrytaren till och extraktionen inleds. "HA, det är mussvansar! Yes, jag satt skott..."
"Pappa, jag är kissnödig...", säger treåringen medans mussvansarna ringlar sig ned i kopparna.
"Ja, men gå på toa då", svarar jag. Hon kan gå själv, men verkar inte gilla badrummet eftersom hon svarar: "Ja men brorsan (hos säger förstås grabbens namn och inte brorsan) är ju där..." Och mussvansarna rinner, det ser delikat ut. "F-n jag kan ju inte stänga av nu...", tänker jag och säger: "Ja men gå då på stora toan!"
"Jag vill inte", får jag till svar. "Vilken tajming! F-n jag kan ju inte stänga av nu...", tänker jag igen och yttrar lite irriterat att "jo, du får lov att gå på stora toan, eftersom det är upptaget på den lilla".
"Nej..." svarar treåringen och sedan är det tyst. Och jag vet precis vad som hänt...
Jag stoppar, med en suck av tillfälligtvis bortkommen glädje, extraktionen. Kopparnas innehåll har nått önskad mängd och, med alldeles för lite eufori över lyckade skott, noterar jag tiden på ägguret. 28 sekunder. Sedan går jag och torkar upp olyckan...
Varför ska allting hända just som det minst av allt är lämpligt? Jag menar, hade dottern tagit till orda blott fem sekunder tidigare hade jag aldrig hunnit få dit PFt, än mindre startat extraktionen... Men det här får väl tillskrivas den där välkända lagen antar jag...
Nåja, kaffet var i alla fall det bästa jag någonsin gjort och jag hann njuta av det innan det förgicks!
Så kan det gå!
//Stefan
