Tallinn
Well-known member
Som en del sett i kvarntråden beställde jag hem lite kaffe från Caffè del Doge i Italien. Jag gjorde aldrig någon utförlig recension men jag tror ändå att det framgick att jag var klart nöjd, Doge Nero som jag provade först är ett klassiskt italienskt kaffe med tydlig choklad och touch nöt, ändå mångfacetterat och smakrikt, fler smaker och mer nyanserat än t.ex Mehari som är en annan cappu-favorit.
I alla fall, i min lilla kartong med kaffe skulle det även varit med en espressokopp men de var tillfälligt slut. De skulle givetvis gärna skicka en extra med min nästa order... Nu var det så att jag och flickvännen hade tänkt åka till Italien och ingen av oss hade varit i Venedig så jag bjöd in mig själv och föreslog att jag skulle komma förbi och hämta koppen själv!
Det hör till saken att del Doge har en engelskspråkig tjej anställd, så jag fick tillfälle att prata lite kaffe, smaka lite kaffe och vi gick såklart förbi några gånger till och drack lite mer kaffe...
Den allra första koppen jag fick där var helt grym. Varken mer eller mindre! Skön crema, intensiv smak utan att vara bitter. Klart mildare än när jag gör Nero själv men utan att tappa intensitet. Lovar att jag kommer att labba friskt hemma nu!
Nu ska jag säga att poängen men del Doge är inte att de gör ETT bra kaffe. De är på sätt och vis lite oitalienska eftersom de blandar sina två klassiska kaffesorter med att ha ÅTTA olika kaffen därutöver som växlar efter säsong.
Allt kaffe mals on-demand, två stora Mazzers som mal Rosso och Nero, sedan ÅTTA mini-e mod. A som mal säsongskaffena. Utöver det en kvarn för de-caf och EN doserande kvarn extra för Nero. Tror att ägaren till Mazzer gick och köpte sig en Ferrari efter den ordern...
Master Baristan framför säsongskaffena
Även tekniken är lite annorlunda. Man tampar med tamper men bara löst, på italienskt vis, mer för att forma pucken än för att för att pressa verkar det. Jag kan hur som helst intyga att det fungerar.
Under resan var vi inne flera gånger och provade även Rosso, verkar vara en tjejfavorit, både min Kristi och Jill från Doge hade den som favorit. Även jag tyckte att den var bra, härligt rund arabica med en nästan oljig konsistens utan ens en antydning till bitterhet. Sedan var det dags för en kopp Galapagos, den serverades när jag precis skulle börja prata med Jill och satt och tänkte igenom mina frågor, jag fick en sockerpåse i handen och hällde i utan att tänka så jag har inte givit den en riktig chans men intrycket där och då var ganska platt, tunn crema, syrlig men lite bränd smak. De själva skriver tobak och läder i beskrivningen, jag återkommer om det när jag fått prova det kvartskilo jag fick med mig!
Till sist var det dags för en "svensk" fika med muffins och cappu en eftermiddag, kanoncappu på Nero! De har ganska stora cappukoppar så det blev en klart mild variant men Nero har mycket karaktär så det funkade.
För att sammanfatta det hela så måste jag säga att Caffè del Doge tar kaffe väldigt seriöst. Hela arbetsbänken är t.ex en lång rad med kylar där kaffet förvaras innan användning eller försäljning. Medan vi var där första gången såg vi en av baristorna köra rengöring på en av de tre maskinerna, allt såg noggrant och metodiskt ut. De kör förresten Brasilior, två tvågruppare av E61-liknande design för Nero och Rosso, samt en handjagad för säsongskaffena. Lokalen är för övrigt den där man hade själva rosteriet från början, det är flyttat till fastlandet idag vilket säkert är mer praktiskt.
Venedig som stad är en enda stor turistattraktion, bara 64.000 människor bor där och turismen dominerar allt. Ändå kan man inte undgå att fascineras, historiens vingslag syns överallt. San Marcos basilika får Peterskyrkan i Rom att framstå som ett nybygge, 50 kr för en kaffe på samma café som Casanova tog en kopp på efter att ha rymt från Dogens fängelse känns inte ens konstigt...
Vill man ha upplevelsen utan prislappen kan man alltid ta en kopp, Nero finns på Kaffemaskinen!
I alla fall, i min lilla kartong med kaffe skulle det även varit med en espressokopp men de var tillfälligt slut. De skulle givetvis gärna skicka en extra med min nästa order... Nu var det så att jag och flickvännen hade tänkt åka till Italien och ingen av oss hade varit i Venedig så jag bjöd in mig själv och föreslog att jag skulle komma förbi och hämta koppen själv!
Det hör till saken att del Doge har en engelskspråkig tjej anställd, så jag fick tillfälle att prata lite kaffe, smaka lite kaffe och vi gick såklart förbi några gånger till och drack lite mer kaffe...
Den allra första koppen jag fick där var helt grym. Varken mer eller mindre! Skön crema, intensiv smak utan att vara bitter. Klart mildare än när jag gör Nero själv men utan att tappa intensitet. Lovar att jag kommer att labba friskt hemma nu!
Nu ska jag säga att poängen men del Doge är inte att de gör ETT bra kaffe. De är på sätt och vis lite oitalienska eftersom de blandar sina två klassiska kaffesorter med att ha ÅTTA olika kaffen därutöver som växlar efter säsong.
Allt kaffe mals on-demand, två stora Mazzers som mal Rosso och Nero, sedan ÅTTA mini-e mod. A som mal säsongskaffena. Utöver det en kvarn för de-caf och EN doserande kvarn extra för Nero. Tror att ägaren till Mazzer gick och köpte sig en Ferrari efter den ordern...
Master Baristan framför säsongskaffena
Även tekniken är lite annorlunda. Man tampar med tamper men bara löst, på italienskt vis, mer för att forma pucken än för att för att pressa verkar det. Jag kan hur som helst intyga att det fungerar.
Under resan var vi inne flera gånger och provade även Rosso, verkar vara en tjejfavorit, både min Kristi och Jill från Doge hade den som favorit. Även jag tyckte att den var bra, härligt rund arabica med en nästan oljig konsistens utan ens en antydning till bitterhet. Sedan var det dags för en kopp Galapagos, den serverades när jag precis skulle börja prata med Jill och satt och tänkte igenom mina frågor, jag fick en sockerpåse i handen och hällde i utan att tänka så jag har inte givit den en riktig chans men intrycket där och då var ganska platt, tunn crema, syrlig men lite bränd smak. De själva skriver tobak och läder i beskrivningen, jag återkommer om det när jag fått prova det kvartskilo jag fick med mig!
Till sist var det dags för en "svensk" fika med muffins och cappu en eftermiddag, kanoncappu på Nero! De har ganska stora cappukoppar så det blev en klart mild variant men Nero har mycket karaktär så det funkade.
För att sammanfatta det hela så måste jag säga att Caffè del Doge tar kaffe väldigt seriöst. Hela arbetsbänken är t.ex en lång rad med kylar där kaffet förvaras innan användning eller försäljning. Medan vi var där första gången såg vi en av baristorna köra rengöring på en av de tre maskinerna, allt såg noggrant och metodiskt ut. De kör förresten Brasilior, två tvågruppare av E61-liknande design för Nero och Rosso, samt en handjagad för säsongskaffena. Lokalen är för övrigt den där man hade själva rosteriet från början, det är flyttat till fastlandet idag vilket säkert är mer praktiskt.
Venedig som stad är en enda stor turistattraktion, bara 64.000 människor bor där och turismen dominerar allt. Ändå kan man inte undgå att fascineras, historiens vingslag syns överallt. San Marcos basilika får Peterskyrkan i Rom att framstå som ett nybygge, 50 kr för en kaffe på samma café som Casanova tog en kopp på efter att ha rymt från Dogens fängelse känns inte ens konstigt...
Vill man ha upplevelsen utan prislappen kan man alltid ta en kopp, Nero finns på Kaffemaskinen!
