Esprhasse
Active member
Fångad mellan det pissande regnet och viljan att åstadkomma något stort, går jag in på caféet för att få mig en espresso. Det växlande vädret har fått mig ur balans.
Mitt vanligtvis goda humör är försvunnet. Sex jobb har legat ”on hold” i tre veckor och inget nytt på väg in. Och så det här jävla vädret.
Varje gång jag sticker ut näsan för att få lite sol på den, slutar det med att jag hukande springer in i närmaste port, eller under närmaste markis, för att söka skydd mot störtregnet. Tio minuter – fången, ensam, under en trasig markis utanför en stängd restaurang, med regnet smattrande så att vattendropparna tränger igenom den gröna canvasen. En espresso skulle vara gott – i det här jävla vädret.
Ett kilo Mauro de Luxe, en rulle sjuttiotvåprocentig Drostechoklad, en hel och en kraschad espressokopp i min dyngsura rygga. Den ena koppen sprack när jag satte ner ryggan lite för hastigt i backen. Och så detta jävla väder.
Femtio meter snabb spurt så når jag det öppna caféets lattefärgade markiser. En espresso skulle vara gott – i det här jävla vädret.
– En dubbel espresso.
– Vi har två sorters bönor, en kärv och en lite mildare, lite rundare.
– Lite mildare, tack.
En riktigt god espresso. En liten bit mintchoklad. En liten blå fläck på himmelen och lite bättre humör. Om jag går nu så hinner jag hem innan …
Svarta moln, svart humör, svart kaffe. Och så detta jävla väder!
– En espresso till, tack.
Mitt vanligtvis goda humör är försvunnet. Sex jobb har legat ”on hold” i tre veckor och inget nytt på väg in. Och så det här jävla vädret.
Varje gång jag sticker ut näsan för att få lite sol på den, slutar det med att jag hukande springer in i närmaste port, eller under närmaste markis, för att söka skydd mot störtregnet. Tio minuter – fången, ensam, under en trasig markis utanför en stängd restaurang, med regnet smattrande så att vattendropparna tränger igenom den gröna canvasen. En espresso skulle vara gott – i det här jävla vädret.
Ett kilo Mauro de Luxe, en rulle sjuttiotvåprocentig Drostechoklad, en hel och en kraschad espressokopp i min dyngsura rygga. Den ena koppen sprack när jag satte ner ryggan lite för hastigt i backen. Och så detta jävla väder.
Femtio meter snabb spurt så når jag det öppna caféets lattefärgade markiser. En espresso skulle vara gott – i det här jävla vädret.
– En dubbel espresso.
– Vi har två sorters bönor, en kärv och en lite mildare, lite rundare.
– Lite mildare, tack.
En riktigt god espresso. En liten bit mintchoklad. En liten blå fläck på himmelen och lite bättre humör. Om jag går nu så hinner jag hem innan …
Svarta moln, svart humör, svart kaffe. Och så detta jävla väder!
– En espresso till, tack.
