Hur började er "Home Barista"-karriär?
- Trådstartare MrBean
- Start datum
Faktor
Well-known member
Började typ för tre år sen med att vi skaffade en Krups, som jag inte var vidare intresserad av, men det gick väl att få en rätt schysst espresso ur den vad jag minns, det gick lång tid, sen pajade den ihop, och vi satt på presso-mojäng ett tag. Och sen för en månad sen så skaffade vi en Gaggia Baby Twin, och sen dess är jag fast!
lupoo
Well-known member
Uppskattat kaffe sedan sena tonåren. Brygg blev det mest i början, upptäckte att det var stor skillnad mellan olika kaffen.
Börjande sedan prova espresso ute men den smakade bara surt... men 1999 gick jag och frun och köpte oss en FrancisFrancis X1, fick sedan en Bosch kvarn (högvarvig som gjorde kaffet så statiskt att det fastnade överallt, den har faktiskt malskivor upptäckte de när jag bara för någar veckor sedan skruvade isär och gjorde den ren före jag gav bort den). Blev sedan en Dualit (Solis) kvarn och kaffet började bli riktitigt hyggligt. Förra året bröt vansinnet ut ordetligt,(uppgraderingsångest
) har aldrig haft så rolig och utvecklande hobby förut
Börjande sedan prova espresso ute men den smakade bara surt... men 1999 gick jag och frun och köpte oss en FrancisFrancis X1, fick sedan en Bosch kvarn (högvarvig som gjorde kaffet så statiskt att det fastnade överallt, den har faktiskt malskivor upptäckte de när jag bara för någar veckor sedan skruvade isär och gjorde den ren före jag gav bort den). Blev sedan en Dualit (Solis) kvarn och kaffet började bli riktitigt hyggligt. Förra året bröt vansinnet ut ordetligt,(uppgraderingsångest
) har aldrig haft så rolig och utvecklande hobby förut 
mag
Well-known member
Har alltid gillat kaffe, ända sedan 10-årsåldern. Vi har en familjehistoria om hur jag fick kaffe en kväll och inte somnade förrän klockan 4 på natten, diverse huskurer, partier fia, serietidningar etc senare...
Var på vippen att köpa en zaffiro för 4-5 år sedan men av en eller annan orsak kom jag av mig. Därefter började jag med moka och fick den gamla isomac-kvarnen. Och en hel del espresso ute, varvat med dåligt kontorsbrygg.
Men det var fröken Silvia som fick mitt intresse att verkligen blomma upp, även om hennes tillvaro i mitt kök var något av ett martyrskap - Giotton kom in i bilden redan efter några månader.
Var på vippen att köpa en zaffiro för 4-5 år sedan men av en eller annan orsak kom jag av mig. Därefter började jag med moka och fick den gamla isomac-kvarnen. Och en hel del espresso ute, varvat med dåligt kontorsbrygg.
Men det var fröken Silvia som fick mitt intresse att verkligen blomma upp, även om hennes tillvaro i mitt kök var något av ett martyrskap - Giotton kom in i bilden redan efter några månader.
Jag började dricka espresso istället för bryggkaffe på kaféer, helt enkelt eftersom bryggkaffet ofta stått och bränt på en platta i ett par timmar där. Fick sedan en espressomaskin i födelsedagspresent, som jag entusiastiskt använde ett tag. Sedan gick en tid då jag inte hade plats för maskinen i köket (studentkorridor), och nästan glömde bort den. Intresset vaknade igen, bland annat för att jag kom över en hygglig kvarn. Än idag dricker jag mer brygg än espresso, men njuter av båda och gillar att upptäcka nya kaffesorter.
svartvest
Well-known member
Den udda fågel i samlingen.
Druckit kaffe länge, men hållt mig till vanligt kaffe. Men så fick jag en kort espresso av Torkel och så var intresset väckt.
Jag är nog (den enda?) som inte har maskin i detta forum. Visst det blir det har en espressofond och tänkte söka apanage från staten för omkostnader.
Kvarn skulle alla ha, rostning skulle alla pröva.
Maskinen är snart här.
Druckit kaffe länge, men hållt mig till vanligt kaffe. Men så fick jag en kort espresso av Torkel och så var intresset väckt.
Jag är nog (den enda?) som inte har maskin i detta forum. Visst det blir det har en espressofond och tänkte söka apanage från staten för omkostnader.
Kvarn skulle alla ha, rostning skulle alla pröva.
Maskinen är snart här.
theseal
Kaffeterroristen
som studerande så drack man kaffe för giftets skull... Började hänga med en poolare i Italien och käkade där frukost på det lokala fiket och fick smak för riktigt kaffe.
Fick sedan en Gaggia Classic när jag gifte mig för 4 år sedan och sedan har det gått utför.
Fick en såndär högvarvig ylande gaggiakvarn med statisktkaffe som resultat, kvarnen följdes av en baristakurs och sen en leva maskin. Gaggia-skräp-kvarnen byttes ut mot en stor stabil tyst kompak K6 och nu i Maj så lyckades jag komma över en E61 HX maskin...
Nirvana är nära nu.... tills jag läste det stora projektet om koniska kvarnar på hombarista....
Har även lyckats intressera frugan tillräckligt för att få henne gå en barsitakurs och förstå att det måste stå ett antal stora maskiner i köket. Frugan producerar nu riktigt bra kaffe och bjöd mig i morse på en underbar macciato.
Sista leksaken har inte köpts in ännu...
Fick sedan en Gaggia Classic när jag gifte mig för 4 år sedan och sedan har det gått utför.
Fick en såndär högvarvig ylande gaggiakvarn med statisktkaffe som resultat, kvarnen följdes av en baristakurs och sen en leva maskin. Gaggia-skräp-kvarnen byttes ut mot en stor stabil tyst kompak K6 och nu i Maj så lyckades jag komma över en E61 HX maskin...
Nirvana är nära nu.... tills jag läste det stora projektet om koniska kvarnar på hombarista....
Har även lyckats intressera frugan tillräckligt för att få henne gå en barsitakurs och förstå att det måste stå ett antal stora maskiner i köket. Frugan producerar nu riktigt bra kaffe och bjöd mig i morse på en underbar macciato.
Sista leksaken har inte köpts in ännu...
treefinger
Well-known member
Flyttade till Uppsala för en si sådär tre år sedan och lyckades hamna i samma korridor som en störtskön italienare. Han körde stenhårt på sin brikka-mokabryggare gjorde gudomlig tiramisu ungefär varannan vecka och minst lika god pizza ungefär lika ofta. Han var för övrigt helt fascinerad över att vi hade så bra kvalité på mjölet här i Sverige; pizzadegen blev ju så bra.
Ju mer han pratade om kaffe ju mer intresserad blev man ju, så nästa gång han drog iväg till Italien för att hämta lite råvaror o sådant som han behövde så erbjöd han sig att köpa hem en Brikka åt mig om jag ville. Det var bara att slå till, de var nämligen betydligt billigare där nere än vad de är här (200 kr mot dryga 600).
När den väl kom så började man ju experimentera själv. Köpte hem färdigmalet från diverse butiker i stan, det söktes ständigt efter bättre smak och framförallt bra crema som man på den tiden såg som ett väldigt viktigt mål i jakten på bra moka.
Det tog nog minst 1½ år innan jag upptäckte J&N, vilket blev ett otroligt lyft för mitt kaffe. Bourbon Jungle från J&N var nog det största enskilda lyftet för mig i kaffeväg till min mokabryggare, bortsett från när jag skaffade kvarn. Helt plötsligt gick det att få en annan kontinuitet än vad man fick med LavAzza, det smakade dessutom betydligt bättre.
Sedan kom kvarnen, en liten rar Zassenhaus. Förväntningarna var självklart höga, men nog tog det tid alltid innan man hittade rätt malningsgrad, tusan vad svårt det var i början. Ännu en parameter till att ta hänsyn till..
Hur som helst så flyttade italienaren hem till Italien, men kaffeintresset det växte, nu när jag hittat bourbon jungle så gick intresset över i att undersöka single origin-bönor. Vid ungefär samma tidpunkt skaffade jag en Gaggia Classic. Därefter tog sig kaffet till nya höjder. Single origin blev en drog som nu mer eller mindre övergott till en ständig jakt på nya spännande Single Estate-bönor, nya länder, nya områden från nya farmer ger nya spännande smaker. Jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle kunna vara en sådan skillnad mellan bönor från olika områden.
Att det kan vara en sådan otroligt skillnad mellan en Monsooned Malabar, Etiopisk Yirgacheffe, en Geisha från Malawi Mzuzu, Kenyansk Gethumbwini eller en Brasiliansk Bourbon? Väldigt säregna smaker som alla nämnda kaffen besitter, men så otroligt goda och unika på sitt speciella sätt.
Detta gör att jag finner ett sånt otroligt nöje, en innerlig förtjusning i att testa nya single estates. Men vem vet, kanske lugnar jag ner mig till slut och börjar söka efter normaliserade blandningar som inte sticker ut på något nämnvärt sätt utan "bara smakar bra", vilket nog inte heller skall förbises på något sätt.
Nu på slutet har jag börjat experimentera lite med andra bryggmetoder än espresso igen. Presskannan får jobba allt hårdare och helt plötsligt så får de single origin-bönor jag tidigare lärt känna en helt annan karaktär än när jag testade dem som espresso. Känns som att man nollställd igen, bara för att bryggmetoden är annorlunda. Men jag antar att det är en del av tjusningen?
Single estate åt folket!
Ju mer han pratade om kaffe ju mer intresserad blev man ju, så nästa gång han drog iväg till Italien för att hämta lite råvaror o sådant som han behövde så erbjöd han sig att köpa hem en Brikka åt mig om jag ville. Det var bara att slå till, de var nämligen betydligt billigare där nere än vad de är här (200 kr mot dryga 600).
När den väl kom så började man ju experimentera själv. Köpte hem färdigmalet från diverse butiker i stan, det söktes ständigt efter bättre smak och framförallt bra crema som man på den tiden såg som ett väldigt viktigt mål i jakten på bra moka.
Det tog nog minst 1½ år innan jag upptäckte J&N, vilket blev ett otroligt lyft för mitt kaffe. Bourbon Jungle från J&N var nog det största enskilda lyftet för mig i kaffeväg till min mokabryggare, bortsett från när jag skaffade kvarn. Helt plötsligt gick det att få en annan kontinuitet än vad man fick med LavAzza, det smakade dessutom betydligt bättre.
Sedan kom kvarnen, en liten rar Zassenhaus. Förväntningarna var självklart höga, men nog tog det tid alltid innan man hittade rätt malningsgrad, tusan vad svårt det var i början. Ännu en parameter till att ta hänsyn till..
Hur som helst så flyttade italienaren hem till Italien, men kaffeintresset det växte, nu när jag hittat bourbon jungle så gick intresset över i att undersöka single origin-bönor. Vid ungefär samma tidpunkt skaffade jag en Gaggia Classic. Därefter tog sig kaffet till nya höjder. Single origin blev en drog som nu mer eller mindre övergott till en ständig jakt på nya spännande Single Estate-bönor, nya länder, nya områden från nya farmer ger nya spännande smaker. Jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle kunna vara en sådan skillnad mellan bönor från olika områden.
Att det kan vara en sådan otroligt skillnad mellan en Monsooned Malabar, Etiopisk Yirgacheffe, en Geisha från Malawi Mzuzu, Kenyansk Gethumbwini eller en Brasiliansk Bourbon? Väldigt säregna smaker som alla nämnda kaffen besitter, men så otroligt goda och unika på sitt speciella sätt.
Detta gör att jag finner ett sånt otroligt nöje, en innerlig förtjusning i att testa nya single estates. Men vem vet, kanske lugnar jag ner mig till slut och börjar söka efter normaliserade blandningar som inte sticker ut på något nämnvärt sätt utan "bara smakar bra", vilket nog inte heller skall förbises på något sätt.
Nu på slutet har jag börjat experimentera lite med andra bryggmetoder än espresso igen. Presskannan får jobba allt hårdare och helt plötsligt så får de single origin-bönor jag tidigare lärt känna en helt annan karaktär än när jag testade dem som espresso. Känns som att man nollställd igen, bara för att bryggmetoden är annorlunda. Men jag antar att det är en del av tjusningen?
Single estate åt folket!
