Jay
Well-known member
Den här sidan har en annan uppfattning om att smak går att bedöma objektivt, men utifrån kaffets kvalitet. Noterar detta stycke:[*] ”Smak" som sådan har ingen "objektiv" skala, och Statoils automatkaffe kan vara bäst för långtradarchaffisen eller annan (som ngn påpekat tidigare). Vilket innebär att just ”subjektiva" faktorer som miljö, kontext, presentation INTE bara är "ytliga romantiseringar" "
Här pekar man naturligtvis inga fingrar åt att en lastbilschaufför skulle ha sämre smak, men kaffet dricker på Statoil ur en maskin klockan 03 på morgonen är av sämre kvalitet än det som Haugaard behagar rosta upp.The word “quality” denotes a level of kind or character. In the case of coffee, the simplest classification of coffee quality is between “specialty” (coffee purchased primarily for its flavor with less regard for price) and “commercial” (coffee purchased primarily for its price and availability with less regard for flavor). These products appeal to different groups of individuals (segments) and many levels lie between the two extremes. Profitable coffee sales depend upon meeting the needs of the targeted customer segment. Coffee Analysts categorize roasted coffee products into 5 classifications (from highest to lowest): Super–specialty, specialty, usual-good-quality, average quality, and commercial quality.
I stycket ovan så talas det om segment. Vissa smaker är som du säger socialt konstruerade. Barn som växer upp fattigt kanske tycker att radhusbiff är det godaste som finns, och fortsätter så tycka, medan de som aldrig haft blodpudding utan är uppvuxna på gåslever rynkar på näsan.Däremot finns det det socialt konstruerade uppfattningar om att t.ex. Champagne är bättre än Pommac, ... Vi får lära oss faktorerna och dimensionerna som skapar "god smak". Tro inte att Haugaard föddes med en genetiskt sinne för syrlighet och "päronsplitt", utan den kunskapen har han "acquired" från det existerande "samtalet" som pågår i kaffekretsar.
När det handlar om socioekonomiska segment så märks det åtminstone här i Australien att de fattiga är feta, och de rika är mer smärta. McDonalds och liknande fastfood joints är proppfulla av människor ur de fattigare segmenten. Menar du att termen "skräpmat" inte går att mäta kvalitativt mot t ex Fredsgatan 12´s meny?
Det du säger om den genetiska delen ska jag vara osagd. Jag vet alldeles för lite om genetik och predestinerade upplevelsesinnen, men visst kan man skaffa sig en smak som överensstämmer med andras "förhöjda" smak. Det kallas att utveckla sina sinnen. Man kan även utveckla sina sinnen mot något "dålig"t, t ex rökning eller skräpmat o s v. och man kan naturligtvis ha båda världar samtidigt.
Tja, Haugaards definition är egentligen inte specifikt skandinavisk (om man bortser från syrlighets- och sötman som mer eller mindre krav i en skandinavisk espresso). Att man idag utgår från kaffet i sig och inte från konventioner av typen rött till kött, vitt till fisk är för mig en global strömning som kommer ta flera generationer att sippra igenom folklagren, och ganska sannolikt kommer konservativa värderingar bestå och få renässans såsmåningomg (strömming och potatismos med en snaps till kommer alltid vara en klassker med mer eller mindre omsvärmningar bland samtidens konnässörer)[*] Sant är att Sverige har, precis som alla andra länder, ett specifikt sätt att förhålla sig till ”smak" som sådan ... .den "nya skandinaviska (microrosteri) stilen" är bara ett i leden av personer som troget följer denna svenska tradition av "bryta med traditioner" (som har sin kulturella grund i den svenska protestantismen/lutheranismen – men nu börjar vi komma på vissa avvägar).
Det låter mer som att du försöker framföra en akademisk tes om religiösa sekter... Mikrorostarna är inte intresserade av kommersiellt låggradigt kaffe som är mörkrostat för att täcka över bristerna i kvaliteten (eller frånvaron av kvalitet), de vill upptäcka kaffets egna inneboende kvaliteter och optimera dem. Just Haugaard, stackars människa som nu måste ha hur många träffar som helst på google, menar att den rådande riktningen är sötma, syrlighet och förmågan att blanda flera olika syrligheter till harmoni inom skandinavisk specialkaffes espressoblandning.[*] "Den nya skandinaviska stilen" (DNSS) ämnar helt i enlighet med punkt 3) att "skapa ngt nytt" och vara framåtsträvande. I det nyskapande ingår också traditionen av att generalisera (demonisera?) det förflutna till att vara konservativt, förlegat, "dammigt", hierarkiskt, okunnigt, obildat, förtryckande och allmänt vedervärdigt. DNSS är absolut inget undantag på denna punkt.
[/LIST]
Fel, hans kvalitetsprincip gäller hela den globala specialkafferörelsen och är inte unik för skandinavien på något sätt. Och jag tror faktiskt inte att han gör anspråk på att skandinavien skulle vara ensamma heller. Skandinavien har länge ansetts vara ledande, men har numera tappat mark, framförallt till London, men också USA och Australien. The Coffee Collective och Tim Wendelboe är fortfarande tongivande för Skandinavien, men världen tittar nu främst på Square Mile i London, samt de många intressanta nordamerikanska profilerna...Så vad DNSS, med Haugaard i framkant, gör är att följa den svenska traditionen (punkt 3) av att påstå att man är bättre på nästan samtliga punkter ...så återstår det att se hur det blir med denna "skandinaviska revolution".
Jag tror ingen i specialkaffe tar ifrån t ex Illys betydelse för kaffet historiskt, men fler och fler förstår vitsen med närrostat och färskt, eftersom vacuumförpackat kaffe dör efter öppnandet efter bara några timmar när det rostats för månader eller nästan år sedan...Ett steg vidare är att etablera ny vokabulär och nya "institutioner". ... Det faktum att man råkar ha ett mini-hemmarosteri i källaren gör en jämbördig med alla gamla dammiga auktoriteter som sitter i sina förlegade italienska elfenbenstorn.
Jag tror inte heller att mikrorostarna påstår att deras kaffemetoder skulle kunna appliceras i stor skala med intakt kvalitet eller ens med ekonomisk försvarbarhet. Och däri ligger naturligtvis ett visst problem, eftersom man å ena sidan pratar i egen sak för att sälja sin produkt men å andra sidan har begränsad tillgång till den när efterfrågan höjs.
Nej, Italienaren kommer fortsätta att tro att kaffets kvalitet mäts av cremans beständighet när man häller en näve socker över sin espresso, men det handlar mer om kultur än om smak.Att nu påstå att DNSS utgör ett "bättre" ... man tror att man återuppfunnit hjulet och förkastar mkt av det som funnits tidigare (se punkt 4)) så innebär det knappast att "italienaren" (stereotypen för den "gamla skolans espressokaffe") håller med.
Och rent kvalitativt så är det ett bättre kaffe, eftersom det kaffet som mikrorostarna använder är höggradigt specialkaffe och inte låggradigt kommersiellt kaffe. Om rostaren misslyckas, eller om det uppstått defekter vid lagring etc. så kan smakupplevelsen bli misslyckad naturligtvis, men det är en annan fråga.
Vad finns för typiska noter i italiensk espresso? Och vad har italiens bördighet att göra med kaffet, som antagligen är odlat i Brasilien? Menar du att de profiler i Italiensk espresso reflekterar pizza, basilika, chiantivin och pasta (jag generaliserar nu) på samma sätt som Haugaard menar att skandinavisk espresso reflekterar den skandinaviska floran av söta bär etc?Många av Haugaards argument att "bär och frukter" vore ngt "unikt skandinaviskt" ter sig tämligen ihåliga, snudd på parodiska i förhållande till bördiga regioner som Italien.
Så med smak och kvalitet avser alltså vad en person har förmågan att uppfatta som gott. Ja, vad ska vi med WBC till. "I present to you, a nice coffee, judges... enjoy!" Som att gå till restaurang och be sommelieren om tips.. "Jo, alltså det här är ju ett gott vin tycker jag, men det här är också gott... det här, ja det är supergott enligt mitt tycke.." Intressant måltid.Därmed inte heller sagt att "italienarens" kaffe är bättre bara för att "gammal är bäst" eller pga att den utgör en gammal kaffekultur: skillnaden mellan "italienaren" och DNSS är att den förra har 100-årig tradition och den senare kanske på sin höjd ett årtionde. INGEN annan skillnad finns eftersom, punkt 2), smak är "acquired" och socialt konstruerad.