M
Medlem14302
Guest
Jag har på senare dagar fått en släng av prestationsångest vid maskinen.
Prestationsångest blandad med oro och kryddad med ickevärdighet...
En man och hans familj bestämmer sig för att de ska så ett frö. De sår för att efter några år kunna skörda en kaffeskörd. De sår för att de skall överleva. Redan innan de sår vet de om att det allt måste bli perfekt. Ett bra kaffe ger dem ett bra liv och ett dåligt kaffe ger dem ett dåligt liv. I värsta fall liv eller död.
Det är ingen lek, det är på allvar.
Odlaren sätter vilkorslösa krav på de som sår, de som vattnar, de som annsar, de som mullar, de som plockar, de som rispar, de som rensar, de som bär, de som torkar och de som tvättar. Samma människor, små och stora lyder. De jobbar hårt, de svettas, de gråter, de är törstiga och ibland värker fötterna. Ibland blöder de lite.. 14 kilo bär till ett kilo färdigrostat kaffe. Plocka!
Det är ingen lek, det är på allvar.
Men det finns inga genvägar, produkten skall köpas av en agent och produkten skall vara perfekt. Är den inte det så sälj inget kaffe för grannen har kaffe han med. Och hans granne med....
Agenten sätter stora krav på malarna, kopparna, dokumenterarna och kvalitetsbedömmarna och alla andra som är med. Han har inget val, han skall leverera en produkt och produkten skall vara perfekt.
Han har stor press på sig.
Det är ingen lek, det är på allvar.
Produkten köps, produkten säljs. Order om fraktning ges. Stora och små packar. Stora och små bär. De kånkar, de släpar, de lyfter. De svettas och de lider. Kaffet är inte deras, det är någon annans och det skall iväg. På utsatt tid. Bär!
Det är ingen lek, det är på allvar.
Stora och små packar kaffet i container. Inte en och inte två. Ett helt fartyg skall lastas. En yta av inte en fotbollsplan och inte två utan några till ska fyllas. En människa med lyftkrans utbildning klättrar upp i sitt arbetsredskap. Containers skall lastas. Är han sjuk? Mår han dåligt? Är han trött? Har han någon gång fått frågan? Vet vet, kaffet skall skeppas iväg! Om kaffet inte skeppas nu blir det försenat, blir det försenat blir det onnorlunda, kanske sämre. Mottagarna ringer sina försäkringsbolag och tar inte emot lasten. Allas slit går till spillo. Mår han dåligt? Är han trött? Ingen bryr sig och inte han heller.
Det är ingen lek, det är på allvar.
Kaffet skeppas iväg. Ansvaret ligger i nästa grupps människor som kommer att leverera i tid. Hårt väder? Någon blir sjuk... Vem bryr sig, kaffet har ett mål och målet ska nås! Det är dyrt med båt och marginalerna är små. Så små att några dagars försening kan äta upp dem.
Det är ingen lek, det är på allvar.
Kaffet kommer fram efter lång resa. Det har träffats av så många men har så många kvar att träffa. Alla så olika men med exakt samma mål.
Det skall vara perfekt.
Resan har bara börjat.........
Det är ingen lek, det är på allvar.
En dag öppnas en påse och hälls ner i en behållare. Det hörs prat och mummel i bakgrunden, kaffet mals. Det mals ner i ett handtag. Ett varmt handtag. Eller kallt? Spelar det någon roll? Vet jag? Kaffet trycks till, det poleras. Eller inte.. Varför poleras det? Orkar jag? Hinner jag?
Handtaget sätts i en rensplad maskin och. Eller spolade jag rent den? Någon som bryr sig? Känner de skillnad? Undrar vad det är på tv ikväll?
Jag brygger. tills den e klar. När e den klar? va? 22 sekunder eller 25. Orkar jag? Spela roll. Ska jag bry mig? Skitsamma, får ändå inte högre lön... En timma kvar innan jag slutar, kanske skulle gå på toa.....
Det ska va på allvar, men är oftast lek.
Kaffet har kontakt med ca 1000 människor innan det når mig bakom baren. Alla dessa människor har det satts krav på. Alla dessa människor har uppfyllt kraven. Jag har bevis. Bevisen ligger på mitt lager och i mina kvarnar. Alla dessa människor har slitit hårt och nu är det min tur. Min och ingen annans. Jag är den siste i ledet. Den siste innan produkten når sitt mål. Ett mål som sattes i jorden år tillbaka. Jag är till för att uppfylla detta mål och för att slutföra den långa resan. 1000 människor räknar med mig. Lika stort krav sätts det på mig. Hur? Om jag serverar en dålig produkt så kommer kunden att tro att kaffet är dåligt. "gillar inte det kaffet.." Kaffet som kunde smakat som en dröm om den gjorts med ansvar. Kunden kommer inte dricka det kaffet hos mig och kanske inte heller ge det någon chans hos någon annan. Kunden tror att kaffet i sig inte är i dennes smak ovetandes om att det var en brist i hantverket som gjorde det och kunden skall inte heller behöva veta. det är på mitt ansvar att leverera en värdig produkt. Jag har för guds skull 1000 människor som litar på mig!!
Varje gång jag ställer mig vid maskinen känner jag de 1000 människorna stå bakom mig, lutandes över min axel med stor förväntan och tillit till mig och mitt hantverk. Med hoppet att jag på 25 sekunder inte skall rasera deras slit och arbete.
Förstå mitt prestationsångest.
Förstå min oro.
Är jag värdig?
Tack Jon Willassen för att du öppnat mina ögon vidare än innan.
Du gav mig ett par glasögon och när jag provade dem blev allt kristallklart. Jag har gått runt och haft dålig syn......
Prestationsångest blandad med oro och kryddad med ickevärdighet...
En man och hans familj bestämmer sig för att de ska så ett frö. De sår för att efter några år kunna skörda en kaffeskörd. De sår för att de skall överleva. Redan innan de sår vet de om att det allt måste bli perfekt. Ett bra kaffe ger dem ett bra liv och ett dåligt kaffe ger dem ett dåligt liv. I värsta fall liv eller död.
Det är ingen lek, det är på allvar.
Odlaren sätter vilkorslösa krav på de som sår, de som vattnar, de som annsar, de som mullar, de som plockar, de som rispar, de som rensar, de som bär, de som torkar och de som tvättar. Samma människor, små och stora lyder. De jobbar hårt, de svettas, de gråter, de är törstiga och ibland värker fötterna. Ibland blöder de lite.. 14 kilo bär till ett kilo färdigrostat kaffe. Plocka!
Det är ingen lek, det är på allvar.
Men det finns inga genvägar, produkten skall köpas av en agent och produkten skall vara perfekt. Är den inte det så sälj inget kaffe för grannen har kaffe han med. Och hans granne med....
Agenten sätter stora krav på malarna, kopparna, dokumenterarna och kvalitetsbedömmarna och alla andra som är med. Han har inget val, han skall leverera en produkt och produkten skall vara perfekt.
Han har stor press på sig.
Det är ingen lek, det är på allvar.
Produkten köps, produkten säljs. Order om fraktning ges. Stora och små packar. Stora och små bär. De kånkar, de släpar, de lyfter. De svettas och de lider. Kaffet är inte deras, det är någon annans och det skall iväg. På utsatt tid. Bär!
Det är ingen lek, det är på allvar.
Stora och små packar kaffet i container. Inte en och inte två. Ett helt fartyg skall lastas. En yta av inte en fotbollsplan och inte två utan några till ska fyllas. En människa med lyftkrans utbildning klättrar upp i sitt arbetsredskap. Containers skall lastas. Är han sjuk? Mår han dåligt? Är han trött? Har han någon gång fått frågan? Vet vet, kaffet skall skeppas iväg! Om kaffet inte skeppas nu blir det försenat, blir det försenat blir det onnorlunda, kanske sämre. Mottagarna ringer sina försäkringsbolag och tar inte emot lasten. Allas slit går till spillo. Mår han dåligt? Är han trött? Ingen bryr sig och inte han heller.
Det är ingen lek, det är på allvar.
Kaffet skeppas iväg. Ansvaret ligger i nästa grupps människor som kommer att leverera i tid. Hårt väder? Någon blir sjuk... Vem bryr sig, kaffet har ett mål och målet ska nås! Det är dyrt med båt och marginalerna är små. Så små att några dagars försening kan äta upp dem.
Det är ingen lek, det är på allvar.
Kaffet kommer fram efter lång resa. Det har träffats av så många men har så många kvar att träffa. Alla så olika men med exakt samma mål.
Det skall vara perfekt.
Resan har bara börjat.........
Det är ingen lek, det är på allvar.
En dag öppnas en påse och hälls ner i en behållare. Det hörs prat och mummel i bakgrunden, kaffet mals. Det mals ner i ett handtag. Ett varmt handtag. Eller kallt? Spelar det någon roll? Vet jag? Kaffet trycks till, det poleras. Eller inte.. Varför poleras det? Orkar jag? Hinner jag?
Handtaget sätts i en rensplad maskin och. Eller spolade jag rent den? Någon som bryr sig? Känner de skillnad? Undrar vad det är på tv ikväll?
Jag brygger. tills den e klar. När e den klar? va? 22 sekunder eller 25. Orkar jag? Spela roll. Ska jag bry mig? Skitsamma, får ändå inte högre lön... En timma kvar innan jag slutar, kanske skulle gå på toa.....
Det ska va på allvar, men är oftast lek.
Kaffet har kontakt med ca 1000 människor innan det når mig bakom baren. Alla dessa människor har det satts krav på. Alla dessa människor har uppfyllt kraven. Jag har bevis. Bevisen ligger på mitt lager och i mina kvarnar. Alla dessa människor har slitit hårt och nu är det min tur. Min och ingen annans. Jag är den siste i ledet. Den siste innan produkten når sitt mål. Ett mål som sattes i jorden år tillbaka. Jag är till för att uppfylla detta mål och för att slutföra den långa resan. 1000 människor räknar med mig. Lika stort krav sätts det på mig. Hur? Om jag serverar en dålig produkt så kommer kunden att tro att kaffet är dåligt. "gillar inte det kaffet.." Kaffet som kunde smakat som en dröm om den gjorts med ansvar. Kunden kommer inte dricka det kaffet hos mig och kanske inte heller ge det någon chans hos någon annan. Kunden tror att kaffet i sig inte är i dennes smak ovetandes om att det var en brist i hantverket som gjorde det och kunden skall inte heller behöva veta. det är på mitt ansvar att leverera en värdig produkt. Jag har för guds skull 1000 människor som litar på mig!!
Varje gång jag ställer mig vid maskinen känner jag de 1000 människorna stå bakom mig, lutandes över min axel med stor förväntan och tillit till mig och mitt hantverk. Med hoppet att jag på 25 sekunder inte skall rasera deras slit och arbete.
Förstå mitt prestationsångest.
Förstå min oro.
Är jag värdig?
Tack Jon Willassen för att du öppnat mina ögon vidare än innan.
Du gav mig ett par glasögon och när jag provade dem blev allt kristallklart. Jag har gått runt och haft dålig syn......
DS.
