Laminärt vs turbulent flöde i pour over

Jonken

Well-known member
Med en kvarn* som producerar tillräckligt lite småpartiklar för att ett bra filter** inte ska sätta igen lätt har jag trott på idén att mycket "agitation" är en bra metod för repeterbara resultat och hög extraktion.

*exempel som jag har haft lycka med är Mahlkönig Guatemala, Mahlkönig/Baratza Vario Home med stålskivor, Fuji Royal R-220 och 64mm SSP "unimodal"/"brew". Kvarnar/malverk som inte är avsedda för brygg platsar inte här om man inte maler väldigt grovt, men då kan man gå miste om extraktion och smak på det viset istället.
** som Harios original och Kalita Wave (som visserligen kanske åstadkommer det mycket tack vare sin stora filteryta.. hållaren spelar såklart in här också)

Jag har levt i tron om att laminärt flöde från hög höjd blandar kaffebädden på bästa sätt och att man helst bör hälla från en höjd så att man precis undviker plaskande. Hoffman förklarar bra i sitt test av kannor:

Han hänvisar till Gagnés bok - men där finns tydligen en idé om att turbulent flöde genom att hälla precis ovanför gränsen för plaskande leder till ännu mer effektiv agitation.
Jag har precis börjat leka med den variabeln och det verkar som att det stämmer, på gott och ont. Det verkar vara lättare att blanda runt för mycket så att kaffet blir överextraherat, men med riktigt ljusrostade, lite svåra bönor kan det kanske vara en hemlighet för att nå högre höjder? Är det någon som har testat det här en del?
 

Henrik

Administrator
Forumpersonal
Intressant! Jag har själv varit lite rädd för mycket agitation/turbulens i kaffet i kaffebädden. Min filosofi har alltid varit att efter en första hällning få en jämn bädd av kaffet som vattnet sedan får passera igenom... men får testa mer!

Det var också väldigt kul att se en jämförelse av strålarna från de olika kannorna.
 

Jonken

Well-known member
Speciellt om man har problem med att filtret sätter igen är det en bra idé att undvika agitation/turbulens. Eller har man en melodrip eller något annat för att minimera det hela kan man mala mycket finare och försöka få upp extraktionen på det viset - men jag tror att det är en säkrare metod att blanda runt kaffet mycket om man har en bryggare som tillåter vattnet att smita ut genom sidorna* utan att passera genom hela bädden.

*s.k. bypass och det gäller ju de flesta modeller. Tricolate, NextLevel eller en Aeropress där man bara använder cylinder (men helst klipper ut ett tjockare filterpapper) är några undantag.
 

Jonken

Well-known member
En nackdel är att det skvätter ganska många pyttesmå droppar ut på bordet om man plaskar med strålen :rolleyes:
Den här metoden känns som gjord för Brewista Gem eftersom den inte bara hjälper till med att snabba på bryggtiden och att hälla i mitten, utan dessutom fångar stänket :)
 

Jonken

Well-known member
Jag har i stort sett gått över till turbulent flöde. Ser mest fördelar med metoden: det är lättare att göra bra och inte lika krävande av kannans kvalitet (se videon ovan). Jag önskar att jag hade en refraktometer som var tillräckligt bra för att mäta bryggkaffe med - men min gissning baserat på hur det smakar är att extraktionen blir högre och det utan att behöva mala fint och riskera adstringens.

Laminärt flöde eller melodrip + extra finmalet har resulterat i ett mildare, lenare och svagare kaffe för mig. Inte så tokigt i sig, men jag föredrar mer karaktär som turbulens verkar hjälpa att få till.

Den största nackdelen för mig är att det skvätter och låter lite.. Och att jag har övat på att hälla på ett maximalt laminärt sätt i onödan :LOL:
 

Forumstatistik

Trådar
14,632
Inlägg
155,468
Medlemmar
19,331
Senaste medlemmen
ca.nord
Topp