martink78
Well-known member
Är jag verkligen den enda som är intresserad av te? I sådant fall har ni verkligen missat nått, te har ju en absurt lång tradition och finns därför i en mängd varianter, från vitt te med sina ultralätta smaker via gröna, oolong, svarta till lagrade årgångs Pu Erh med mustiga stalldofter.
Precis som med kaffe så finns det en mängd sätt att brygga och en oändlig mängd parametrar att labba med där temperatur och tid är de viktigaste, de flesta teer blir dessutom bättre efter ett par bryggningar och smaken förändras för varje bryggning.
Det trevliga med te är att det går utmärkt att ägna sig åt till vardags och dessutom har få negativa bieffekter (skulle vara frekventa toalettbesök då.. . Och som sagt, det finns i en otrolig variation, själv dricker jag till vardags oftast ett lättare grönt Longjing som wokas torrt och därför får en lätt nötaktig ton, de bryggda bladen doftar starkt av nyklippt gräs en fuktig sommarmorgon (har räddat mången tråkig vinterdag på jobbet). I samma genre gillar jag japanskt sencha te som ångas och får en doft av sjögräs, väldigt friskt och att lukta på det känns som att stå vid havet. Närmast tänkte jag pröva ett Pu Erh som är 5-6 år gammalt på jobbet, det blir intressant att se om det funkar. Det är mycket mörkare, påminner mer om kaffe än te i färgen men har en stark doft av jordkällare, stall och fuktig jord. Det bryggs också flera gånger på samma blad och förändras mycket för varje bryggning.
Nackdelen med te skulle väl vara att det inte är lika mycket tekniksport som kaffe, det enda tekniska tillbehör är väl vattenkokaren och möjligtvis en termometer. Därmed inte sagt att det behöver bli billigt, 50-åriga pu erh teer kostar skjortan och te set i Yixing lera är inte gratis (den renläriga behöver dessutom minst ett set för varje tesort).
Precis som med kaffe så finns det en mängd sätt att brygga och en oändlig mängd parametrar att labba med där temperatur och tid är de viktigaste, de flesta teer blir dessutom bättre efter ett par bryggningar och smaken förändras för varje bryggning.
Det trevliga med te är att det går utmärkt att ägna sig åt till vardags och dessutom har få negativa bieffekter (skulle vara frekventa toalettbesök då.. . Och som sagt, det finns i en otrolig variation, själv dricker jag till vardags oftast ett lättare grönt Longjing som wokas torrt och därför får en lätt nötaktig ton, de bryggda bladen doftar starkt av nyklippt gräs en fuktig sommarmorgon (har räddat mången tråkig vinterdag på jobbet). I samma genre gillar jag japanskt sencha te som ångas och får en doft av sjögräs, väldigt friskt och att lukta på det känns som att stå vid havet. Närmast tänkte jag pröva ett Pu Erh som är 5-6 år gammalt på jobbet, det blir intressant att se om det funkar. Det är mycket mörkare, påminner mer om kaffe än te i färgen men har en stark doft av jordkällare, stall och fuktig jord. Det bryggs också flera gånger på samma blad och förändras mycket för varje bryggning.
Nackdelen med te skulle väl vara att det inte är lika mycket tekniksport som kaffe, det enda tekniska tillbehör är väl vattenkokaren och möjligtvis en termometer. Därmed inte sagt att det behöver bli billigt, 50-åriga pu erh teer kostar skjortan och te set i Yixing lera är inte gratis (den renläriga behöver dessutom minst ett set för varje tesort).